Mullvaden har bytt adress. Från och med nu så återfinns Mullvaden på
http://www.socialistiskapartiet.se/mullvaden/
17
dec
Ny webbadress
Sedan juli 2006 har etiopiska styrkor, stödda av USA, ockuperat Somalia. Efter åratal av diktatur och krig mellan otaliga krigsherrar i landet befinner sig Somalia nu, under Etiopiens militära invasion, i ett katastrofalt läge. Landet på Afrikas Horn har under årtionden varit föremål för interna strider och utländsk inblandning, och än så länge verkar ingen lösning finnas i sikte.
Men vad är det som gör detta land, ett av Afrikas fattigaste och mest trasiga, så viktigt att krigen aldrig tar slut? Linn Hjort tar en titt på Somalia, och kommer till en föga förvånande slutsats.
Läs hela inlägget i tidningen Internationalen.
Bloggat: Svensson
Borgarmedia: DN, SVD1, SVD2, SVD3
Andra bloggar om: Mogadishu, Ockupation, Krig, Somalia, Samhälle, Politik, USA
Profitmaximeringen i företag är en av de saker som kapitalismen för med sig. När man driver företag är det främst för att få så stor vinst som möjligt. Pengarna är själva drivkraften. Detta innebär att många är beredda att ta till vilka metoder som helst för att kunna tjäna ytterligare lite mer pengar. Det gäller såväl småföretag som lokala ICA-handlare som stora företag som ICA-Hakon.
Nog för att vi kan bekämpa den här typen av lagbrott som ICA:s agerande lett till med hjälp av den lagstiftning vi ändå har i Sverige. Men så länge vi har kapitalism kan vi aldrig helt bli av med problem som orsakas av den ständiga jakten på mer vinst i företagen. Inte heller att oansvariga höga chefer låtsas som om de inte kan gör något åt situationen trots att de vetat om det hela i flera år.
Borgarmedia: SDS1, SDS2
Andra bloggar om: Köttfusket, Köttfusk, ICA, Förundersökning, Matförgiftning, Livsmedelslagen, Mat, Politik, Samhälle, ICA-Hakon
Peter Widén redogör förtjänstfullt för den kubanska revolutionens landvinningar, dess internationella betydelse och karaktär samt inte minst framstegen inom det ekologiska området. I sitt inlägg kritiserar Peter Widén, med all rätt, den svenska vänsterns förhållande till Kuba. Det gäller inte minst socialdemokratins omsvängning och uppslutning på USA-imperialismens och den exilkubanska maffians sida.
Ledande socialdemokrater, som exempelvis Urban Ahlin i utrikesutskottet, beklagar Sveriges tidigare mer vänligt sinnade hållning till Kuba under Olof Palmes tid . Peter Widén riktar också skarp och befogad kritik mot vänsterpartiet, bland annat Lars Ohlys ryggradslösa hållning i frågan. I sin iver att vara ”rumsrent ” är partiet ovilligt att ta ställning mellan imperialism och antiimperialism, där ju Kuba står i frontlinjen för den senare.
Peter Widén vänder sig också i sitt inlägg mot den del av vänstern för vilka, som han uttrycker det, Kuba inte lever upp till kraven på hur socialismen ska vara.
Det är helt riktigt att inte jämställa Kuba med de före detta stalinistiska enpartidiktaturerna i Östeuropa. Likaså att belysa det politiska inflytande som det kubanska folket trots allt har genom personval till sina politiska församlingar, arbetarparlament, folkomröstningar och självförvaltning. Kuba måste också, som vilket annat land som helst, tillerkännas rätten att ingripa mot krafter som finansieras av främmande makt (USA), yttringar som inte så sällan försöker försvaga det kubanska samhället med hjälp av terror och sabotage.
Saknar alternativa möjligheter
Lika viktigt är det emellertid att betona och belysa bristerna i demokratin och arbetarinflytandet på Kuba. Det innebär bland annat att det kubanska folket saknar möjligheter att presentera alternativa politiska plattformar till den förda politiken, rätten att bilda tendens- och fraktionsbildningar saknas inom kommunistpartiet och likaså rätten att bilda partier utanför kommunistpartiets kontroll. I avsaknad av det kan inte det kubanska folket effektivt kontrollera den förda politiken utan är prisgivet åt maktkampen inom kommunistpartiets slutna krets och mellan olika makthavande skikt inom det kubanska samhället. Militären utgör en sådan maktfaktor, som har ett stort inflytande på den kubanska ekonomin, och där en del sneglar på det kinesiska exemplet. Det är därför inte omöjligt, utan snarare troligt, att den amerikanska regeringen och exilkubanerna försöker bearbeta militären i ett försök att få den att omstörta samhället i nyliberal riktning.
Ett annat stort problem för solidaritetsrörelsen med Kuba, som Peter Widén inte tar upp i sitt inlägg, är Kommunistiska Partiets och det stalinistiska synsättets starka ställning, ett synsätt som okritiskt skönmålar Kuba och försvarar varje felsteg som den kubanska regimen begår. Det medför att det blir svårare att mobilisera den del av den antiimperialistiska rörelsen, som fördömer blockaden, sympatiserar med den kubanska revolutionen, försvarar dess landvinningar och dess internationella betydelse men är kritisk till enpartisystemet. Att vara solidarisk med kubanska revolutionen riskerar att uppfattas som att hylla, eller i varje fall att försvara, ett enpartisystem.
Spelar viktig roll
Kuba, den kubanska revolutionen och dess framtida utveckling spelar fortfarande en viktig och avgörande roll för den politiska utvecklingen, särskilt för den antiimperialistiska kampen i Latinamerika.
För oss antiimperialister är det därför mer angeläget än någonsin att solidariteten med Kuba vinner ökat stöd bland de breda folklagren. För att nå det målet är det viktigt att rörelsen kombinerar konstruktiv kritik av det kubanska politiska systemet med försvar av den kubanska revolutionens landvinningar.
Om vi däremot okritiskt hyllar den kubanska regimen och inte belyser problemen i det kubanska samhället gör vi inte bara det kubanska folket och den kubanska revolutionen en björntjänst, utan bidrar till att reducera Kubas betydelse för kampen mot nyliberalismen och USA-imperialismen i Latinamerika och resten av världen.
Per Hjalmarson
Anders Karlsson
Anders Svensson
Läs också: Venezuelas skuld till Kuba, SP:s Kubaresolution, Var blev ni av ljuva drömmar
Intressant?
Media: SVD1, SVD2, DN
Andra bloggar om: Kuba, Castro, Stalinism, Fidel Castro, USA, Imperialism, Demokrati, Politik
Tid: Lördag 8 december, kl 12.00
Plats: Salem centrum
Den 8 december marscherar nynazister i Salem. Syftet med deras marsch är att rekrytera skolungdomar, och föregås av flera veckors utdelande av rasistisk propaganda på skolor och torg. Från etablissemangets håll vill man bemöta detta med tystnad. Som om man stoppade huvudet i sanden så försvann de. Taktiken att tiga ihjäl problemen har testats på sverigedemokraterna. Nu är de nästan i riksdagen.
All erfarenhet visar samma sak. När nazisterna får manifestera ostört växer de. När de möts av motstånd, när det blir jobbigt att vara nazist, när de ifrågasätts, trycks de tillbaka. Högerextremisterna försöker gömma sig bakom yttrandefriheten, samma yttrandefrihet de vill avskaffa.
Vi vet att högerextremism och nazism inte är vilken politisk riktning som helst. Den är ett direkt hot, inte bara mot andra människors rätt att yttra sina idéer, utan att överhuvudtaget finnas till. Sen 80-talet och framåt har ett 30-tal människor mördats av nazister i Sverige för att de var homosexuella, invandrare, fackligt aktiva eller antirasister.
Tystnaden måste brytas. Det här är allas ansvar. Vi som vill ha ett demokratiskt och jämlikt samhälle måste samlas och skapa en stor och bred demonstration! Vi ska visa öppet att de inte är välkomna att marschera på våra gator. Varken i Salem eller någon annanstans.
Ta med dig skolkamrater, arbetskamrater, familj, vänner, grannar och slut upp! Agera tillsammans - håll ihop!
Också hos Svensson, Trotten och Socialistiska Partiet
Om Salem i media: DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD.
Andra bloggar om: Salem, Demonstration, Antirasism, Antifascism, NMR, Nätverket mot Rasism, Nazism, Rasism, Högerextremism, Politik, Samhälle
A-ekonomi ger ofta en känsla av att titta på gamla Monty Python-program. Efter de senaste rapporterna om smältande glaciärer och självförstärkande klimatrubbningar kommer någon prydlig reporter och tar oss, lika psykopatiskt korrekt som någonsin John Cleese, “över till någonting helt annat”. I en handvändning är klimathoten försvunna och i stället tröskas tillväxtsiffror, vinstrapporter och konsumtionsprognoser.
Läs hela krönikan i GP.
Om klimathotet i media: DN1, DN2, DN3, DN4
Bloggat: Svensson, Jinge, Ett hjärta rött
Andra bloggar om: Klimatet, Klimathotet, Växthuseffekten, Folkrörelse, Politik
Debatten om SAC:s registermetod för att få upp löner och arbetsvillkor för papperslösa arbetare fortsätter (se Internationalen nummer 45/2007).
Nu var det 1869 och vid Gruppens Gärde i Stockholm hade byggmästare Jansson fått order på ett nytt sockerbruk. För att kunna räkna hem mer riksdaler än vanligt bjöd han sina mureriarbetare en ackordsuppgörelse om 8 riksdaler och 50 öre per tusen satta tegel.
Det normala priset var 10 riksdaler och 50 öre, och Janssons skambud tände en gnista som ledde till att murare från andra byggen marscherade till Gärdet och organiserade ett strejkmöte, där man slog fast att inte en enda mureriarbetare skulle jobba för ett lägre pris än det normala. En del murare, med byggmästare som betalade enligt det gamla priset, var rädda om sina jobb och ville först inte gå med i aktionen. Men efter hårda påtryckningar från den starka grupp som ville stoppa Jansson blev uppslutningen total. En gemensam arbetsgrupp arbetade fram ett avtalsförslag för alla murare, där priset nu sattes till 11 riksdaler per tusen tegel. Den samfällda uppmarschen ledde till en snar seger. Efter bara några dagar hade nästan samtliga byggherrar i Stockholm skrivit under det nya avtalet.
Arbetarna i Stockholm hade vunnit Sveriges första kollektivavtal. Bokstavligen lade murarna här grunden till hela den svenska fackföreningsrörelsen. I strejkens spår bildades dessutom Stockholms Murarförening.
Nu är det år 2007 och 138 år har gått sedan denna historiska seger. Otaliga konflikter har rasat kring rätten att arbeta under kollektivavtal. I många fall har den nödvändiga enigheten kortsiktigt drabbat också många arbetare, som fått se sina egna olönsamma företag läggas ner, eftersom dessa inte kunde behålla sitt dåliga löneläge när den kollektiva kvarnstenen malt färdigt. Men principen från strejken 1869 har i dag så att säga blivit så grundmurad att, om än för stunden och bara för dessa regeringsår, även våra moderater har valt att acceptera tanken på rikstäckande nationella kollektivavtal. Strategerna inom borgerligheten ser naturligtvis detta bara som en nödvändig politisk andhämtning. Skulle alliansen få förnyat förtroende även i valet 2010 väntar förmodligen ett samlat stormangrepp mot just kollektivavtalen.
Vi som jobbar fackligt vet också att vi ständigt måste bekämpa dem som försöker slå upp sprickor i den fackliga grunden. Alla minns nog blockaderna mot Waxholms kommun eller salladsbaren Wild´n Fresh. Nu senast fick ägaren till Videomix Syd AB krypa till korset och skriva under ett avtal. SVT:s avslöjanden om hamburgerkedjornas svarta nattjobb, när de lät entreprenörer utnyttja ofta redan sårbara invandrargrupper, var förstasidesrubriker under flera dagar. Inom många avtalsområden finns ständigt ett otal svartjobb. Ibland kamouflerade som vita löner med hjälp av F-skattesedlar, dribbel med personallistor och så vidare. Framförallt gäller detta inom mindre och mer tillfälliga näringar med mindre insyn och ofta oklara ägarförhållanden: restaurangbranschen, städfirmor, målerifirmor, byggsidan, skiftande jobb inom jordbruket, frisörer, taxi och andra små servicenäringar som gatukök och grönsakshandlare. Att erkänna detta och bekämpa försöken att spräcka upp kollektivavtalen är en sak. Men det vore ett stort misstag att, som Kvinnopolitiskt forum, med yviga gester eller med hänvisning till hur arbetsgivarna drömmer om framtiden, hävda att striden för kollektivavtalen i stort sett redan är förlorad. Allt i kraft av att tro sig ha en bra analys av dagens arbetsmarknad. I Sverige är det en förkrossande majoritet av arbetarklassen som arbetar under kollektivavtal. Svartjobben finns fortfarande bara i arbetsmarknadens skrymslen. Allt annat är nonsens.
En facklig strid för att vinna ett lokalavtal kan gå till så här:
På Krongatan i Storstan finns två konkurrerande näringsställen. Det ena kallas restaurang ”Gott och Billigt”, det andra ”Gott och Extra-Billigt”. De anställda och även ägaren till vår första krog är oroliga över att det egna stället tappar kunder till konkurrenten som ständigt har rejäla extrapriser på sin Dagens Rätt. Dessutom har man extremt billiga shots på sina danskvällar. Nu känner en av de anställda på det första stället till baksidan på konkurrentens verksamhet. Ägarn där, han kör med svartjobb till disk och städning. Hotell- och Restauranganställda anmäler honom för möjligt skattebrott och det egna förbundet inleder en blockad. Under stridens gång visar det sig att ägarn utnyttjat några turkar utan papper till sina svarta jobb. De har jobbat svart för 75 kronor i timman. Dessutom har krögarn använt polsk smuggelvodka till sina billiga shots. Facket har förhoppningsfullt tipsat turkarna i förväg så att deras namn slipper komma fram. Krogen ”Gott och Extra-Billigt” kursar. Ägarn åker dit för skattebrott, olaga införsel och olaga utskänkning samt får med sig ett näringsförbud. Vore det en solskenshistoria rekonstrueras så krogen med nya ägare och ett kollektivavtal, kanske under namnet ”Maten smakar bättre när personalen har det bra”…
– Vi fastställer en nettolön, sedan är det upp till arbetsgivaren att bruttolönen är tillräckligt hög för att nå upp till det belopp vi fastställt, sade Ruben Tastas-Duque från Papperslösa gruppen/SAC till Internationalen i nr 45/07.
Underförstått accepterar man att arbetsgivaren ger fasen i att betala sociala avgifter. I sanningens namn går det inte heller att betala sociala avgifter för någon som är ”utan papper”. Visst, idén fungerar på ett litet, tillfälligt ställe där det inte finns någon insyn och där det inte finns fackmedlemmar med vit lön enligt kollektivavtal. Jag har inga moraliska eller fackliga problem med att leva med det. Men när någon från verkligheten öppnar dörren till denna arbetsplats. Ja, då är den fackliga striden över. Eller?
Den humanistiska tanken bakom den Papperslösa gruppens organisation överlever inte vår strid för att försvara kollektivavtalen. Att SAC, som den politiska organisation man ändå är, ändå förfäktar detta beror naturligtvis på att man har få eller inga egna medlemmar inom dessa aktuella avtalsområden.
Om registermetoden hos SAC, uttalande från Ung Vänster,
Intressant?
Vänstermedia: Arbetaren1, Flamman, ETC, Arbetaren2, Arbetaren3, Arbetaren4
Bloggat: Petter Partikulärt1, Spektrum, Horisont, Petter2, Autonoma Kärnan, Slutstadium
Andra bloggar om: Kollektivavtal, Registermetoden, Papperslösa, Svartarbete, Fackliga avtal, SAC, Ung Vänster, Facket, Fackligt, Politik, Samhälle
Asylfrågan är ett laddat politiskt ämne men tyvärr lyser stora viktiga grupper med sin frånvaro i kampen för just asylrätten. Frågan är viktigt inte bara för olika politiska organisationer och människorättsorganisationer utan även för svenska, och europeiska fackföreningar.
Vad det egentligen handlar om är arbetarsolidaritet och alla löntagares gemensamma intresse av att alla vi som lever inom Sveriges gränser också har samma rättigheter och skyldigheter, såväl medborgare som invandrad ”papperslös” arbetskraft.
I Sverige i dag tvingas tusentals människor gömma sig undan svenska myndigheter och det uppstår därmed en ”svart” arbetskraftsreserv av desperata människor som tvingas ta vilka arbeten som helst. De nuvarande problemen med främlingsfientlig migrationspolitik gör att det nu existerar en parallell arbetsmarknad där löntagarna saknar förhandlingsposition, eftersom man saknar tillgång till sociala skyddsnät och i praktiken inte kan återvända till hemlandet. Man tvingas arbeta till slavlöner, ibland under tio kronor i timman, och om man skadas i arbetet förnekar arbetsgivaren all kännedom om sin anställde. Särskilt i serviceyrken (bl. a. diskare, städare, kökspersonal, hemtjänstanställda, fastighetsanställda m.m.) men även i exempelvis byggbranschen, pressas lönerna ner av denna slavlika papperslösa arbetsmarknad.
Arbetare med medborgarskap ställs mot ”papperslösa” arbetare, som tvingas arbeta under och utanför kollektivavtalen. De enda vinnarna är vinsthungriga arbetsgivare.
Den vanligaste ”lösningen”, från såväl höger som vänster, på detta problem påstås ofta vara stängda gränser för att skydda svenska arbetare. Men en sådan ”lösning” är meningslös. Människor på flykt kommer hit i alla fall, trots att man försöker stänga gränserna – de saknar ju fortfarande möjligheten att återvända till sitt hemland.
Hårdare gränskontroller och större polisinsatser för att gripa gömda flyktingar bidrar bara till att de ”papperslösa” blir än mer utsatta, att fler människor skadas och dessutom tvingas arbeta under ännu mer ljusskygga och farliga förhållanden.
Eftersom de ”illegala” inte kan uppfylla den medborgerliga skyldigheten att betala skatt och ”svarta” arbetsgivare inte skattar för delar av eller rentav för någon av sin affärsverksamhet, går den svenska staten miste om värdefulla intäkter till välfärden.
För löntagarkollektivet är det nödvändigt att försöka sluta sig samman för att gemensamt försvara de rätttigheter och villkor arbetare i det här landet har erövrat och för att gå framåt mot att vinna större inflytande över arbetet.
För ett större fackligt och socialistiskt engagemang i migrationspolitiken och en facklig organisering av ”papperslös” arbetskraft.
Socialistiska Partiet
Bloggat: Svensson1, Svensson2, Svensson3, Trotten, Slutstadium
Borgarmedia: DN1, SVD, DN2, DN3, Sydsvenskan, AB
Andra bloggar om: Invandring, Flyktingar, Asyl, Asylrätt, Flyktingfrågan, Papperslösa invandrare, Migration, Politik, Samhälle, Socialistiska Partiet
25
nov
Bolivia nu
Situationen skärps nu i Bolivia. Högern har hela tiden försökt sabotera den konstituerande församlingens arbete. Man har hävdat att det kravs 2/3 majoritet för en ny konstitution. MAS (vänstern) har med sina allierade nästan två tredjedelar. Nu har församlingen flyttat till en militärförläggning för att skydda sej mot högerns våldsamma demonstrationer.
Stora delar av medelklassen i Sucre kräver att Sucre och enbart Sucre ska bli huvudstad. Idag delar men titeln med la Paz. Sucre var huvudstad fram till 1899 då silverkapitalisterna förlorade
kampen mot tennbaronerna. La Paz har över en miljon invånare, Sucre 250 000.
- Kravet är en löjlig högerkonspiration för att ställa till djävulskap men det finns tillräckligt med idioter i den bolivianska medelklassen precis som i den venezolanska. Det råder ingen tvekan om att en strategi för att nå en situation där en militärkupp, en separation eller en USA-intervention ska kunna motiveras.
I den vita halvmånen (de regioner som domineras av vita boskapsbaroner och vit medelklass) har deras “comite civicos” och deras borgmästare förklarat att de “aldrig kommer att acceptera en MAS-konstitution”. I Sucre rasar våldsamma konfrontationer på gatorna. Ett dödsfall har krävts hittills.
Borgarmedia: SVD, DN1, DN2
Andra bloggar om: Bolivia, MAS, Morales, Sucre La Paz, Demonstrationer, Politik, Samhälle
25
nov
Den populäre Besancenot
LCR:s stora möte den 22 november på Mutualité i Paris blev en succé. Olivier Besancenot menade att de strider som nu varit betyder att den sociala kampen är tillbaka i kampen mot Sarkozy. Den traditionella arbetarrörelsen har noll att komma med, bara formell kritik av regeringen. Nej, det krävs ett nytt parti som nu är i färd med att bildas etc, etc.
Läs mer i Le Monde
Media: Internationalen, Arbetaren, SVD
Bloggat: Svensson1, Svensson2
Andra bloggar om: Olivier Besancenot, Besancenot, LCR, Strejk, Opposition, Tågstrejk, Frankrike, Politik, Samhälle
Senaste kommentarer