En budget för de rika

Sist det begav sig med en borgerlig regering myntades av Carl Bildt begreppet ”Den enda vägens politik”. Konstateras kan av den lagda vårbudgeten att alliansen inte har några som helst avsikter att göra ett annat vägval.

Vårbudgeten är framlagd.

”De förmögna vårbudgetens stora vinnare”, lyder en knastertorr rubrik i Dagens Nyheter.

Sedan redovisas en del fakta.

Bland annat hänvisas till en utredning av budgetens fördelningspolitiska effekter. För utredningen står riksdagens utredare, uppdraget har de fått av vänsterpartiets riksdagsgrupp.

Av den framgår att en höginkomstfamilj med stor förmögenhet boende i Djursholm får mellan 130 000 och 270 000 kronor mer att röra sig med per år. Arbetarfamiljen 8 000 kronor mer och den arbetslöse 24 000 kronor mindre.

Om detta har inte Dagens Nyheter mycket att säga i sina politiska kommentarer på ledarsidan.

Tre dagar efter framlagd budget, torsdag 19 april, riktas istället uppmärksamheten åt annat håll.

Det enligt DN verkliga hotet mot den svenska ekonomin: avtalsrörelsen som enligt tidningen håller på att gå över styr.

”Löneökningarna blir högre än vad såväl Konjunkturinstitutet som Riksbanken räknat med. Det pressar upp inflationen och håller tillbaka tillväxten för nya jobb.”

”Äventyrar” ekonomin

Av detta kan man kallt konstatera: ett ekonomiskt lyft på mellan 130 000 och 270 000 för en redan rik Djursholmsfamilj är helt i sin ordning. Likaså att en arbetslös får 24 000 kronor mindre att röra sig med per år.

Däremot äventyrar enligt Dagens Nyheters ledarsida ett lönelyft på omkring tio procent på tre år för en redan dåligt avlönad offentligt anställd Sveriges ekonomi. Driver på inflationen och förvärrar en arbetslöshet, som enligt alliansens egna prognoser kommer att ligga på omkring sex procent öppet arbetslösa även under de närmaste åren.

Ansvaret för att ekonomin kan gå över styr ligger inte hos alliansen som genom sin ekonomiska politik gödslar de välbeställda och straffar de arbetslösa genom sänkta ersättningsnivåer och allt hårdare krav. Ansvaret ligger på annat håll enligt DN: ”I bästa fall kan man hoppas att LO-ledningen tar sitt ansvar och riktar krav mot sin egen organisation. Hittills har det varit dåligt med den saken. När Handelsanställdas förbund gjorde upp med Svensk Handel om att övertrumfa exportindustrins löneökningar var det ingen från LO som reagerade utåt.”

Det vill säga LO:s roll – en roll som de tyvärr under den socialdemokratiska regeringen fyllde alltför väl – är att hålla nere medlemmarnas löner. Inte att ta strid för medlemmarnas allt mer akuta behov av en ökad köpkraft.
Cynismen vet inte längre några gränser.

Skulden för arbetslösheten

Dagens Nyheter har redan garderat sig för att ekonomin kan gå över styr. Om detta händer är det inte en följd av utdelningen av omkring 200 miljarder från de stora börsföretagen under våren. Inte att alliansen strör pengar över de välbeställda. Inte att de offentliga utgifterna inom BNP – pengar som till största delen avgör hur mycket som kan satsas på vård, skola och omsorg – enligt finansplanen kommer att minska från dagens 32 procent till drygt 29 procent år 2010. I pengar innebär denna minskning att offentliga sektorn kommer att få 57 miljarder kronor mindre att röra sig med om de 32 procenten av BNP hade varit 32 procent även år 2010.

Nej, skulden för ett kommande ekonomiskt haveri ligger hos den deltidsarbetande handelsanställde och det sjukvårdsbiträde som efter snart 20 års arbete fortfarande har en lön på omkring 17 000 kronor i månaden. Likaså får LO:s omkring 1,8 miljoner medlemmar redan tre dagar efter att vårbudgeten framlagts ta på sig rollen av att vara arbetslöshetens Svarte Petter.

Särställning i Europa

Alliansens skattesänkningar, i första hand slopandet av förmögenhetsskatten och den nuvarande fastighetsskatten, är av den omfattning att affärstidningarna kallar Sverige för ett framtida skatteparadis. ”Regeringen försöker omvandla Sverige till ett framtida Monaco”, säger Sekos ordförande Janne Rudén i ett pressmeddelande.

Genom dessa skattesänkningar kommer Sverige att få en särställning i Europa. Och Sverige har redan ur internationellt perspektiv låga fastighets-, kapital- och bolagsskatter.

Betänk att i dag, redan innan den nuvarande fastighetsskatten försvinner vid årsskiftet, uppgår denna skatt till 1,6 procent av BNP. I de 15 gamla EU-länderna ligger snittet på 2,1 procent enligt Skatteverket.

Egenintresset talar

Av visst intresse – åtminstone som en bekräftelse på att egenintresset aldrig ljuger – är att statsministern med fru år 2005 tillsammans betalade 36 180 kronor i fastighetskatt för villan i Täby. Från årsskiftet kommer de som mest att betala den nya kommunala avgiften på 4 500 kronor, som ersätter fastighetsskatten.

Ministern som presenterade vårbudgeten, Anders Borg med hustru Sanna, betalade år 2005 tillsammans 31 890 kronor i fastighetsskatt. Från årsskiftet gäller samma sak för familjen Borg som för paret Reinfeldt.

Regeringens egen minister för gas- och oljeexploatering, Carl Bildt, tillhör de som vinner på slopandet av förmögenhetskatten. År 2005 hade han en skattepliktig förmögenhet på 9,3 miljoner kronor och betalade 94 620 kronor i förmögenhetsskatt. Den ”bördan” befrias han nu ifrån.

Piskrappen fortsätter

Hur dessa skattesänkningar ska bana väg för nya jobb, har alla ekonomiska experter oavsett vilka intressen de företräder, gått bet på att förklara.
– Det som är förvånande är hur extrem alliansen är i sitt gynnade av kapitalet. Efter allt prat om att det ska löna sig för vanligt folk att arbeta satsar den ändå på ofinansierade skattesänkningar för de rikaste. LO:s satsning på att få upp lönerna för kvinnor och lågavlönade kallar regeringen däremot ansvarslös och något som orsakar överhettning i ekonomin, det är skamligt, säger Seko:s ordförande Janne Rudén.

När det gäller regeringens tunga vallöfte om ”nystart för jobben” och att högerkvartetten var en allians för arbete, innehåller vårbudgeten i sak ingenting. Inget mer än vad som redan var känt. Inget annat än att piskrappen fortsätter att vina över de arbetslösa. Hot om avstängning från a-kassan om den sökande inte tar vilket jobb som helst var som helst, en så kallade ungdomsgaranti för jobb – som ingen sett röken av, inget mer än ”löften” om sänkt a-kassa.

Privata skär ner

För alliansen är det tabu att bygga ut den gemensamma sektorn efter de allt större behoven. Istället skall verksamheterna privatiseras, något som är en garanti för att ännu fler blir av med sina arbeten då de så kallade privata aktörerna snarare skär ner på personalen för att tjäna pengar istället för att skapa nya.

Ingenting talar heller för att den planerade utförsäljningen av statliga företag kommer att generera nya arbetstillfällen – snarare det motsatta. Rent faktiskt kan istället konstateras att alliansen, vallöftet till trots, hittills snarast skurit ned på en rad verksamheter. Nedläggningen av arbetslivsinstitutet, nedskärningarna på arbetsmiljöverket, kommande massavskedanden på försäkringskassan, personalkapningar inom statlig och kommunal administration pågår… är en direkt följd av regeringens ”satsning på jobben”.

Ej heller får köpkraften stimuleras genom ordentliga höjningar av i första hand LO-kollektivets löner.

Andra bloggar om: Budget, Fredrik Reinfeldt, Privatisering, Anders Borg, Skattesänkningar

Sverige på väg mot ”den amerikanska modellen”

Om högern via en allians kunde vinna valet för att förstöra välfärden och tryggheten, måste väl alla krafter som vill gå motsatt väg kunna bilda en allians för att återerövra välfärdssamhället?

Alla vill till himlen, men ingen vill dö… Alla vill bli rika men ingen vill ge…
Några rader från killen Timbuktu, som gett de politiska texterna ett nytt liv.
Timbuktu har bott i Malmö.

I samma Malmö finns moderater. Moderater med stora visioner. Inspirationskällan till det senaste utspelet har framtidens parti hämtat från någon artonhundratalsroman av den brittiska författaren Charles Dickens.

Det senaste är att sparka på de redan söndersparkade. Sålunda vill moderaterna spola bort tiggarna från stadens centrala delar.

Det nya Sverige har talat.

Mänskliga fallfrukter som symboliserar kronan av moderaternas och andras totala uppslutning kring nyliberalismen ska än så länge få finnas. Men inte synas. Eftersom de genom sin blotta existens kan verka störande för den välbeställda medelklassen när den handlar lyxbarnvagnar för 15 000 kronor i Malmös innerstad.

De som en gång var barn av vår tid har nu blivit vuxna i vår tid. Fattiga vuxna som tvingas tigga.

Svårt med en lön

Att man har svårt att klara sig utan en lön säger sig självt.

Men även med en lön kommer det i framtiden bli svårt att få ihop tillvaron.
För några veckor sedan gästade den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreich Sverige. Under ett antal år arbetade hon som servitris, sjuksköterska eller städerska. Ett wallraffande som resulterade i boken Barskrapad som blev en bästsäljare och i nuläget översatts till 21 språk.

I den beskrev hon en verklighet som inte bara finns i USA, utan även i de på pappret rika Storbritannien och Frankrike.

En verklighet som, om den svenska högeralliansen får fortsätta, även kommer att finnas i Sverige. Piskan mot de ungdomsarbetslösa, sänkningen av a-kassan, de allt hårdare kraven på den arbetslöse att ta vilka jobb som helst var som helst i Sverige, allt detta kommer att bana väg för en låglönemarknad där det inte räcker med ett heltidsjobb – och då framför allt inte för ensamstående kvinnor med barn – för att försörja sig.

Barbara Ehrenreich sade på en pressträff när hon gästade Sverige att hon ”tycker sig se att Sverige går mot det amerikanska systemet”.
– Den amerikanska modellen ser ut att gillas av flera svenska politiker.

Rent konkret innebär den ”amerikanska modellen” att den lagstadgade minimilönen i USA för en butiksanställd är 5 dollar och 15 cent i timmen. Översatt till svenska innebär det 36 kronor i timmen. Vilket är ungefär 40 procent av vad en svensk nittonåring utan erfarenhet tjänar enligt kollektivavtalet för detaljhandeln.

Blir amerikanska ideal svenska – och det brukar de vanligtvis bli med en tids förskjutning – kommer framtidens tiggare i Malmö och annorstädes runt om i Sverige inte att vara människor som inte har någon lön eller annan ersättning från det sociala eller via försäkringssystemet. De kommer att vara ensamstående kvinnliga – och manliga för den delen – föräldrar som har ett heltidsjobb. Med så låg lön att om de inte dubbelarbetar 16 timmar om dygnet måste de tigga.

Framför sig ser man en bild där den välbeställda Malmöbon går in en butik. Handlar för 10 000 kronor. Betjänas av kassörska som tjänar 40 kronor i timmen.

Några timmar senare återkommer samma typ till samma butik för att handla för ytterligare 5 000 kronor. Betjäningen görs denna gång av en annan kassörska med samma lön som den förstnämnda.

När Malmöbon går ut ur butiken för att sätta sig i sin innerstadsjeep står den första kassörskan och tigger efter att hennes arbetstid är slut.
Då kommer den moderata brandslangen att spola bort henne från gatan.
Det är en ”vacker” värld och ett ”vackert” samhälle vi är på väg in i.

Bilarbetare på turné

För 25 år sedan, kanske mer, var en god vän till mig i USA. En bilarbetare från Västsverige på turné runt om USA där han bland annat berättade för andra arbetargrupper och andra intresserade om Sverige och arbetarklassens villkor. De församlade häpnade då han beskrev den svenska arbetsmarknaden i stort och framför allt olika trygghetssystem.

På ett möte fick bilarbetaren den kloka frågan:
– Om det som du redogjort för är sant, varför är du med i ett revolutionärt socialistiskt parti? Ni har ju redan uppnått allt som bara finns i våra vildaste fantasier.

Svaret blev ”för att försvara vad vi uppnått”.

Sedan kom högervågen, och vad som hänt och håller på att hända med den välfärd som åtminstone vi över fyrtio är barn av, det vet ni läsare lika bra som undertecknad.

Men konstateras kan. 25 år efter bilarbetarens amerikanska turné, att ”vi”, och då menas vi i vid mening, de svenska arbetarna och låginkomsttagarna och de fackliga organisationerna och de politiska partierna med ”socialistiska förtecken”, har varit väldigt dåliga på att försvara det tidigare generationer lagt grund för.

Orsakerna till det är givetvis hur många som helst. Socialdemokraternas vandring högerut, de stelnade och byråkratstyrda fackliga organisationerna, flodvågen från höger som ingen kunnat förutse omfattningen av, högerns mediamonopol och ideologiska hjärntvätteri, men också en sekteristisk hållning från de flesta vänsterpartier.

Är det inte dags att tänka om? Kräver inte samhällssituationen av idag och det som komma ska att alla människor – och det är många – som vill försvara välfärden och slå in på en annan politisk kurs gör allt som står i deras makt för att söka enhet kring de omedelbara klassintressena? All småskuren partiegoism måste rensas bort.

Om högern via en allians kunde vinna valet för att förstöra välfärden och tryggheten, måste väl alla krafter som vill gå motsatt väg kunna bilda en allians för att återerövra välfärdssamhället?

För det kan väl inte vara så illa att ”alla vill bli rika men ingen vill ge”?

Andra bloggar om: Alliansen, Regeringen, Nedskärningar, Privatisering

Högeralliansen ordnar bokbål

Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet är nu i full gång. I stort sett samtliga anställda har redan sagts upp. Och 500 hyllmeter av institutets böcker ska slängas på soptippen.

Ett av den borgerliga alliansens första beslut efter intåget i regeringen var att lägga ner Arbetslivsinstitutet. Ett av argumenten från högerhåll för att motivera nedläggningen var att Arbetslivsinstitutet sysslade med ideologiproduktion åt det socialdemokratiska partiet.

Strax efter att beslutet blev offentligt startade skyddsombuden vid SSAB i Luleå ett protestupprop mot nedläggningen av institutet och de kraftiga nedskärningarna på Arbetsmiljöverket som också aviserades. I uppropet påtalade skyddsombuden bland annat att ”högeralliansens beslut att lägga ner Arbetslivsinstitutet den 1 juli kommer att få förödande konsekvenser för dagens arbetslivsforskning”. Andemeningen i uppropet var att följderna av nedläggningen ytterst skulle gå ut över alla arbetare som jobbade i riskfyllda arbetsmiljöer där risken att drabbas av olyckor, ohälsa och arbetssjukdomar är mycket stor.

Att det var många som tyckte likadant var helt uppenbart. På någon månad hade 209 000 personer undertecknat uppropet och samma dag som beslutet om nedläggningen skulle klubbas i riksdagen genomförde skyddsombuden från SSAB en uppvaktning av arbetsmarknadsminister Littorin. Den massiva arbetarprotesten nonchalerades totalt. Alliansen klubbade igenom beslutet som innebar dödsstöten för institutet. Att Arbetslivsinstitutet är mycket ansett internationellt visade sig inte minst när i stort sett vartenda liknande institut och universitet runt om världen också protesterade mot nedläggningen.

”Oerhört tragiskt”

Nu är nedläggningen i full gång.

Mer än 400 anställda i Stockholm, Malmö, Göteborg, Östersund, Norrköping och Visby blir av med jobben till sommaren.

– All personal utom 34 personer är uppsagda, säger Janerik Persson, ställföreträdande generaldirektör på Arbetslivsinstitutet, till Dagens Arbete.
Bland de 34 som finns kvar tills vidare är cheferna och de som arbetar med avvecklingen av huvudkontoret i Stockholm.

Arbetslivsinstitutet har ett gigantisk bibliotek som rymmer material och forskning om arbetslivsfrågor. Totalt omfattar det 2 000 hyllmeter. 1 500 av dessa hyllmeter skall nu föras över till Stockholms Universitet – övriga 500 hyllmeter skall slängas på soptippen.

– Trist. Det är oerhört tragiskt, säger generaldirektör Janerik Persson.

Andra bloggar om: Arbetslivsinstitutet, Alliansen

Skolmassakern i USA – ett sjukdomssymptom

Direkt från Virginia Tech i Blacksburg

Det är en märklig känsla när medievärldens sökarljus vrider sig till den byhåla där man vardagsvis uppehåller sig. De otaliga polisbilarna och kamerateamen gör att surrealismen kryper sig på.

Blacksburg är vanligtvis som USA är när det är som bäst, och som de flesta amerikaner vill ha det – småskaligt, alla känner alla, och med ett stort hjärta och med stort lokalt engagemang. När misslyckandet i Irak gick in på sitt femte år i mars fyllde lilla Blacksburg utan problem en buss med demonstranter till Washington DC, fastän avresan skedde klockan fem på morgonen.

Häromdagen gick en förtvivlad ung man loss med skjutvapen på campusområdet. Han tog med sig över trettio studenter i döden, och skadade ytterligare andra. En tragedi av fruktansvärda proportioner.

Cynisk vapenlobby

Några saker gör att förtvivlan övergår i ilska. För det första: som alla vet så översvämmas det amerikanska samhället av skjutvapen. En cynisk och pengahungrig vapenlobby jobbar stenhårt för att den situationen ska förbli oförändrad. Det var inte många dagar sedan kongressen ånyo vägrade ta tag i saken med en mer restriktiv lagstiftning. Vapenfanatikerna i USA befinner sig i minoritet, men de är rika och högljudda – och det räcker för att göra frågan ”politisk omöjlig”. De har stöd i konstitutionen, och i USA betraktas detta som ett i princip sakralt dokument. Det är dock inget högt betyg i nutidsorientering åt amerikanska politiker om de fortfarande tror att befolkningen måste beväpnas om den engelske kungen skulle anfalla. Istället får man leva med dessa katastrofer.

Vettigt sjukförsäkringssystem saknas

För det andra: USA saknar ett vettigt sjukförsäkringssystem. En stor del av befolkningen får inte den vård de behöver, och det betyder att uppenbarligen psykiskt sjuka personer lämnas vind för våg. Det finns ingen möjlighet för att få terapeutisk eller medicinsk vård för de som hamnar utanför systemet – och det gäller en stor del av både amerikansk arbetar- och tjänstemannaklass idag. Detta är resultatet av en långtgående privatisering och rovdrift inom den amerikanska sjukvården. Den är sämre och dyrare än sin europeiska motsvarighet på i princip samtliga områden. Att svenska nyliberala politiker i c, kd, fp och m vill efterhärma det amerikanska systemet gör att vi kan vänta oss motsvarande tragedier i Sverige inom en inte avlägsen framtid. Columbine och Blacksburg kan snart heta Kumla och Tierp.

Isolering och frustration

För det tredje: i få samhällen är det kapitalistiska systemet så utpräglat som i USA. Ett samhälle som i grunden konstitueras och formas av utsugning, alienation och knivskarpa sociala hierarkier lär få leva med att människor blir desperata och kliver över kanten till vansinnet. Blacksburg må vara idylliskt och mysigt, men studenterna på Virginia Tech är brutalt medvetna om att de måste lyckas – bara prislappen på deras utbildning är tillräcklig själslig barlast. Ett samhälle där konkurrens uppmuntras före samarbete skapar isolering och frustration. Och kapitalismen sprider idag sina tentakler allt vidare över världen, och allt djupare in i våra sinnen och våra relationer. Varpå våldsspiralen stiger.

Lär hända igen

Tragedin här i Blacksburg förstoras därför av hur medierna behandlar historien: istället för att se massakern som ett sjukdomssymptom i samhället så får Doktor Phil med myndig stämma lägga ut texten på CNN om hur detta var en enskild dåres verk. Men detta lär hända igen – så länge inhumaniteten består.

Andra bloggar om: Virginia Tech, Blacksburg, USA

Låga lönelyft och maktförluster

Nyligen sa Metalls ledning ja till ett centralt avtal som ska gälla i tre år. LO-tidningen sammanfattade kritiskt avtalet med orden att det är “svårt att inte gratulera arbetsgivarvärlden till en så här långt framgångsrik avtalsrörelse”.

I svensk industri har produktiviteten ökat mest i västvärlden, bara i Taiwan och Sydkorea har industrin blivit mer effektiv. Vi vet vad detta betyder: att vi jobbar allt hårdare. Tillsammans med låga löneökningar har det gjort att arbetskraftskostnaden i Sverige minskat mest i Europa.

I årets avtal fanns chansen att kunna ta tillbaka en del av detta. Tyvärr har Metall gått med på ett avtal på samma låga nivå som tidigare, dessutom på tre år. Företagens vinster, direktörernas löner och de höga chefernas bonusar kommer därigenom att fortsätta skjuta i höjden.

Makten över fritiden

Men avtalet handlar inte bara om pengar. Det handlar också om makt. En av de viktiga saker som skulle upp i förhandlingarna var makten över övertiden. Det var efter det förra centrala avtalet som arbetsgivarna lyckades få in de regler som företagen nu använder för att tvinga folk att jobba över. Nu fanns chansen att ändra detta men Metall tog den inte, trots att sådana krav kommit från många håll. Enligt uppgifter släppte Metalls förhandlare dessa krav det första de gjorde.

Trots förhandlingar med fackliga representanter på olika nivåer, anmälan till Arbetsmiljöverket från skyddet och en en massa goda argument från de allra flesta av oss, har inget kunnat påverka fabriksledningens beslut. Rotationerna skall vara små och därmed basta!

Montörer fick nog

På en monteringsavdelning på Volvo Personvagnar fick montörerna för ett tag sedan nog av detta. Liksom på de flesta andra ställen saknades det ofta personal och de redan korta rotationerna blev löjligt små när folk från inhyrningsfirmor ständigt låstes på några av balanserna.

Eftersom det inte hade hjälpt med förhandlingar och argument och chefen inte vågade göra några förändringar.

Makten över arbetstid och anställningar

En sak som det inte talas så högt om är att arbetsgivarnas rätt att bestämma arbetstiden ökats med ytterligare några minuter per dag. En liten men viktig maktförskjutning. En annan maktfråga är regler om anställningar. Även här får arbetsgivarna ökad makt.

Vem bestämmer?

Runt om i världen är det normalt att facket avslutar förhandlingen genom att fråga medlemmarna om de är nöjda genom att ha en omröstning om avtalet. Men inte i Sverige. Senast Metall lät medlemmarna rösta om avtalet var 1954! Istället är det våra representanter i avtalsrådet som får svara för oss. Och där ger de allra flesta alltid samma svar hur än avtalen ser ut: “Ja”.

Lokala förhandlingar

Nu börjar snart de lokala förhandlingarna och då är det upp till Volvo Verkstadsklubb att ta upp såväl ekonomiska krav som maktfrågor. Inte minst makten över vår fritid, våra rotationer och vår arbetsorganisation.

Lars Henriksson, metallarbetare på Volvo

Läs mer om situationen på Volvo Personvagnar i Kvasten

Andra bloggar om: Metall, Facket, Volvo, Avtal

Korkat etablissemang - smarta kids

Onekligen lyckas de så kallade fildelarna på thepiratebay.org – The Pirate Bay eller Piratbyrån på svenska – få etablissemanget att framstå som både handlingsförlamat och korkat.

Förra våren påbörjades valrörelsen, och dåvarande justitieministern Thomas Bodström samt representanter för den borgerliga alliansen proklamerade enstämmigt att inte skulle några lagar som gör hundratusentals ungdomar till kriminella stiftas. Samtidigt begärde den amerikanska musikindustrin i det fördolda att svenska justitiedepartementet skulle stoppa piratbyrån. Naturligtvis verkställdes den amerikanska beställningen: 31 maj 2006 stormade svensk polis in och lade beslag på ett stort antal servrar tillhörande The Pirate Bay. Hela tre dagar lyckades man stoppa fildelningen.

I veckan lade så justitieombudsmannen, JO, fram sin utredning om tillslaget. Justitieombudsmannen, vars uppgift sägs vara att värna rättsäkerheten, frikände polis och åklagare på alla punkter. I ett pressmeddelande säger Piratbyrån:

”JO noterar att Hollywoods lobbyorganisationer och amerikanska myndigheter har försökt påverka justitiedepartementet att göra något åt fallet The Pirate Bay, men JO har inte hittat något bevis för att polis och åklagare skulle ha utsatts för otillåtna påtryckningar från justitiedepartementet till följd av detta.”

”Dock anmärker man att dessa kan ha skett informellt och muntligt utan JO:s vetskap.

JO godkänner även att 200 servar som inte hade något med Pirate Bay att göra togs i beslag. Lätt gjort eftersom JO inte varit i kontakt med ägarna till dessa servrar, som dessutom till stor del fortfarande är i polisens händer.”
Noteras kan också att faktiskt ingen hävdar att The Pirate Bay gör något olagligt – med sina torrenter visar de endast var filmer och annat nedladdningsbart material finns. Precis som Google gör. Men, undrar kanske någon, ägs inte Google av mäktiga kapitalintressen? Jovisst. Mäktiga nog att slippa polisrazzior i alla fall.

Nå, vad gör då kidsen när etablissemanget gör bort sig? Vad är det som laddas ner? Precis allt finns ju tillgängligt, från högt till lågt, från porr till e-böcker, dataspel och filmer och all världens musik…

I söndags, påskdagen, toppade filmer de hundra populäraste så kallade torrenterna. Som vanligt kan man tillägga. Listan toppas av åtta spelfilmer, som Blood Diamond och Casino Royale, följt av spelet Command and Conquer 3 på nionde plats. Fyra TV-program lyckas ta sig in bland de hundra, tre avsnitt av Lost samt ett avsnitt av 24. Endast två porrfilmer platsar, på plats 86 respektive 100. That´s it.

Sammanfattningsvis tycks alltså kidsen smartare än det vuxna etablissemanget när de kollar in film och spelar dataspel.
Peter Lindgren

PS. Ni missade kanske Pirate Bays aprilskämt. I ett pressmeddelande daterat första april berättades att man gjort en deal med självaste Kim Jong-Il. Piratservarna stod numera på nordkoreanska ambassaden i Stockholm.

Läs mer:

Artiklar och dokument om fildelning, upphovsrätt och äganderätt i den digitala tidsåldern.
Fildelning gör skivindustrin onödig(Internationalen 2 juni 2005)
Piraterna är inte boven (Lars Henriksson, GP 2005-07-12)
Det digitala upproret(Röda Rummet 3 / 05)
Copy Me (Bok utgiven 2005)
Hollywood beordrar ministerstyre(internationalen 2 juni 06)

Music Lessons en vetenskaplig undersökning om fildelning som visar att musikindustrin snackar skit.

Andra bloggar om: TPB, Fildelning

Klimatförändringar drabbar fattiga värst

FN:s klimatpanel har i dagarna kommit ut med del två av fyra av sin väldiga rapport över världens klimatförändringar. Effekter, anpassning och sårbarhet i världens regioner presenteras i del två.

Den visar att det är den fattiga delen av världen som är sårbarast och som har minst chans att anpassa sig efter klimatets rubbningar.

Detta är FN:s fjärde klimatutvärdering. Sedan den tredje utvärderingen från 2001 har kvalitén på informationen förbättrats, står det i den summering som skrivits framförallt för beslutsfattare runt om i världen. Men, fortsätter författarna, det finns också en klar obalans i informationen och litteraturen över observerade förändringar från olika delar av världen, ”med tydlig brist i utvecklingsländer”. Trots det har klimatrapporten, som har skrivits av över 800 författare och kontrollerats av över 2 500 experter, med stor säkerhet kunnat påvisa att klimatförändringarna kommer att slå hårt mot framförallt Afrika och Asien, mycket för att de kontinenterna saknar tillräckligt med resurser för att vidta åtgärder.

Effekterna av klimatförändringarna är många, även om experterna menar att en del effekter är svåra att urskilja på grund av att länder förändrar sina strukturer och försöker anpassa sina system till vädret. Men rapporten pekar ändå på en hel del effekter av den globala uppvärmningen. I delar av Afrika har den ökade värmen lett till en förkortad skördesäsong, med skadliga effekter för skördarna som ett resultat. Höjda havsnivåer i en kombination med mänsklig utbredning leder till försvinnande kustlinjer, och rapporten säger att det blir svårast för utvecklingsländer att anpassa sig efter en sådan utveckling. Områden som drabbas av torka kommer troligtvis att öka i omfång, samtidigt som kraftig nederbörd mycket troligt kommer att hända allt oftare i andra områden. Genom århundradet kommer vattenreserver i form av glaciärer och snölager att minska, vilket kommer att minska tillgängligheten på vatten i de regioner som får mycket av sitt vatten från bergsområden; över en sjättedel av världens befolkning bor i sådana regioner.

Klimatkänsliga resurser

Effekterna för befolkningen beskrivs i rapportens summering med samma torra men ändå tydliga språk: ”Fattiga grupper kan vara särskilt sårbara, framförallt de som finns koncentrerade i högriskområden. De tenderar att ha en mer begränsad anpassningskapacitet, och är mer beroende av resurser som är känsliga för klimatet, som lokal vatten- och mattillgång.” Miljoner människors hälsa kommer att påverkas, framförallt hos dem som inte har möjlighet till anpassning efter klimatets nycker. En ökning av undernäring, fler dödsfall på grund av värmeböljor, stormar och torka, och en ökning av sjukdomar som leder till diarré är några troliga effekter av klimatförändringarna. En positiv effekt som påpekas är att möjligen kommer färre personer att frysa till döds, men på det hela taget så ”är förväntningen att dessa fördelar kommer att utklassas av de negativa hälsoeffekter som skapas av världsomfattande temperaturhöjningar, särskilt i utvecklingsländer”.

Afrika särskilt sårbart

Nya studier bekräftar att Afrika är en av de mest sårbara kontinenterna. Vattenbristen kommer troligtvis att öka, och rapporten beräknar att mellan 75 och 250 miljoner människor som lever i Afrika kommer att lida brist på vatten år 2020 på grund av klimatförändring-arna. I Asien kan vattenbrist som uppstår av klimatförändringar, en växande befolkning och högre levnadsstandard drabba över en miljard människor vid 2050-talet, säger rapporten.

Även om Europa och Nordamerika också påverkas av ett växlande klimat är det tydligt att en del områden, och en del människor, kommer att drabbas hårdare än andra, och det kan direkt härledas till världens indelning mellan fattiga och rika. ”Det finns en global klassdimension i klimatförändringarna”, skriver Aftonbladets Tommy Svensson. Han påpekar att även klimatpolitiken påverkas av intressemotsättningar. ”Det är den rika industrivärlden som står för de överlägset största utsläppen. Men drabbas hårdast gör människorna i de fattiga delarna av världen.” Trots det läggs mer pengar på klimatskydd i de rika än i de fattiga länderna, menar han.

Bor i oskyddade skjul

Nämnas borde också att de som framförallt drabbas är de fattiga människorna i den fattiga världen. De som bor i oskyddade skjul, som inte har möjlighet att emigrera till mer välbärgade och skyddade områden, de som kommer att kallas klimatflyktingar enligt ett nytt FN-begrepp när deras områden blir obeboeliga.

FN:s klimatrapport har som mål att presentera en objektiv bild av klimatläget, och klimatpanelen beskriver sig själv som ”neutral” i frågan om vilken politik som borde föras. Rapporten är dessutom mycket försiktig i sina uttalanden och bara det som är vetenskapligt obestridligt får en plats. Men det behövs inte mer än vad som framgår av rapport nummer två, bilden är tydlig. Klimatförändringarna påverkar inte alla på samma sätt, och några betalar ett högre pris än andra.

Andra bloggar om: Klimathotet, Växthuseffekten, FN, Afrika

Välavlönade tjänar mest på alliansens jobbavdrag

När alliansen lanserade det så kallade jobbavdraget var löftet att alla skulle få 1 000 kronor mer i månaden.

Men enligt en granskning som tidningen Metro har gjort fick låginkomsttagarna minst och höginkomsttagarna mest.

”Det är främst låg- och medelinkomsttagare som tjänar på jobbavdraget. 30 av jobbavdragets 40 miljarder går till dem med de lägsta inkomsterna”, skrev finansminister Anders Borg i ett pressmeddelande när regeringen presenterade det i januari.

Men Tidningen Metro, tillsammans med samhällsmagasinet Tromb, har undersökt skattesänkningens verkliga effekter med hjälp av statistik från SCB, Skatteverket och Riksdagens utredningstjänst. Av den framgår att nästan två tredjedelar – drygt 23, 6 miljarder kronor – går till den rikaste tredjedelen av befolkningen.

Den fattigaste tredjedelen av befolkningen får nöja sig med 3,4 miljarder kronor.

Regeringen framhärdar

När regeringen konfronteras av tidningen Metro med dessa siffror framhärdar Hans Lindblad, statssekreterare åt finansminister Anders Borg, och hävdar fortfarande att 75 procent av skattesänkningarna går till låg- och medelinkomsttagare.

Det stämmer inte med det framräknade underlaget. Om man inte drar ett streck vid 31 000 kronor i månadslön och hävdar att alla som tjänar därunder är medel- eller låginkomsttagare.

Ovanför den inkomstgränsen finns för övrigt bara mellan 10 och 15 procent av befolkningen.

Kjell Pettersson

Fakta jobbavdraget

Höginkomsttagare är enligt tidningen Metro de som har en årslön på mellan 247 135 och 999 999 kronor. De får 23,6 miljarder av jobbavdragets skattesänkningar.

Medelinkomsttagare är enligt tidningen Metro de som har en årslön på mellan 143 501 och 274 134 kronor. De får 12,8 miljarder kronor av jobbavdragets skattesänkningar.

Låginkomsttagare är enligt tidningen Metro de som har en årslön på mellan 0 –143 500 kronor. De får 3,4 miljarder av jobbavdragets skattesänkningar.

Noterbart är att de som är arbetslösa inte får någon skattesänkning överhuvudtaget.

Andra bloggar om: Anders Borg, Alliansen, Jobbavdraget, Regeringen