17
Sep
07

Principen eller sammanhanget

– Det här handlar inte om konstens frihet utan om en politisk provokation, om att ge sig på en viss religion. Det är sammanhangetsom är det viktiga. Bilden av Muhammed som rondellhund är en slags hets mot folkgrupp ur ett etnocentriskt perspektiv.

– Jag vet inte det, vi måste ändå ha en principiell ståndpunkt.Det var många kristna som kände sig kränkta av Elisabeth Olsson-Wallins bilder av Jesus som transsexuell och tyckte att det var hädelse, men vi försvarade hennes utställning och rätt att ”häda”.

Två röster ur den allmänpolitiska debatten på Socialistiska partiets styrelsemöte förra helgen. Bland de många politiska frågor som diskuterades var en hur socialister bör förhålla sig till den nya ”bildkrisen”som uppstått kring Nerikes Allehandas publiceringav konstnären Lars Vilks Muhammedteckning. Protesterfrån muslimskt håll har betraktatpubliceringen som hädelse och hets mot folkgrupp. Försvararna har hänvisat till tros- och tryckfriheten. Bland de församlade socialisterna tyckte de flesta att händelsen kunde fogas in i en allmännare demonisering av muslimer.

Konstens frihet?

– Vadå konstens frihet, frågade en ledamot. Fri från vad? Konsten är en återspegling av det samhälle vi lever i. Det här är redan på förhand skapat av en politik där den muslimska anti-imperialismen attackeras.

– Det handlar egentligen inte om hädelse, menade en annan. Vilks teckningar är ingen upprorshandling utan bara barnsligheter, ungefär som ”titta vad jag törs göra!”. Ska man verkligen häda i Sverigeska man inte ge sig på muslimer. Då ska man till exempelskita på en bild av Astrid Lindgren!

Att det är sammanhanget som avgör innebörden av den nuvarande bildkrisen underströks
av flera.

– USA sökte en fiende efter kommunismens fall, det blev den muslimska världen och rörelserna. Det är i det sammanhanget vi måste se sådana här frågor, var en uppfattning. Men att frågan inte har ett helt självklart svar visas, menade ett inlägg, av den antirasistiska vänstertidskriften Mana. Tidskriften förklarade häromveckan att man avsåg att publicera bilderna som protest mot att den iranska regimen lagt sig i saken.

De reaktionära krafterna

Att reaktionära krafter, både i den muslimska världen och Väst, tjänar på kriser av det här slaget var dock alla ense om. Högerregimer i muslimska länder och islamistiska fundamentalister får vatten på sin kvarn när muslimers religiösa känslor kränks i den rika världen. Och den internationella borgerlighetens hökar får luft under vingarna i sin ”civilisationernas kamp” under demokratins täckmantel. Därtill skapas en slags oheliga allianser mellan moralkonservativa kristna och en del muslimska ledare för att inskränka yttrandefriheten och återinföra lagar mot hädelse. Att inte bara kristdemokrater som Tuve Skånberg hänvisar till muslimers och kristnas krav på ”trosfrid” utan till och med Sverigedemokrater använder bildkonflikten för att angripa rätten till ”hädelse” säger något om vilka krafter som aktiveras.

Den sekulära vänstern

Om en sekulär vänster dessutom uppträder okänsligt mot den religiösa övertygelsen bland många människor kommer den att effektivt isolera sig mot stora delar av dagens blandade och underordnade arbetarklass. Men hur denna respekt för människors tro ska kombineras med försvar av yttrande- och kritikfrihet, även när denna kan uppröra i religiösa sammanhang, är en diskussion som vänstern bara påbörjat.

Tidningen Internationalen har sammanställt ett dokument med fler artiklar om yttrandefrihet, Lars Vilks och islam.

Bloggat: Svensson
Artiklar i media: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7, DN1, DN2, DN3, DN4
Andra bloggar om: , , , , , , ,


5 Svar to “Principen eller sammanhanget”


  1. 1 Kerner 2007-09-17 kl. 10:12

    Den svenska samhälle sitter på en tidinställdbomb( islamister) som kommer att explodera när som helst, den fatwa mot Lars Vilks kan bli den gnista , det ät bara en fråga om tid när någon terrorattack mot någon offentlig plats blir verklighet

  2. 2 Ken 2007-09-17 kl. 23:49

    Rätten att kritisera politiska och religösa åsikter är en grundval för varje fritt samhälle. Måhända är Vilks rondellhund rätt dålig och intetsägande (till skillnad från Jyllandspostens teckningar där man faktiskt tog upp en debatt om människor som dödar och spränger sig själva i guds namn!) men det spelar ingen roll för sammanhanget. Varje människa, författare, konstnär osv som kritiserar islam offentligt på något vis kommer att få liknande dödshot mot sig. Theo van Gogh mördades och Ayaan Hirsi Ali fick slutligen lämna Holland och lever nu under polisbeskydd i USA, Salman Rushdie har såvitt jag förstår fortfarande ayatolla khomeinys fatwa hängande över sig. Det är inte rimligt att länder och/eller militanta organisationer fritt skall kunna skicka dödsdomar över fria människor i väst för att de kritiserar deras religion. Finns inte en milimeter att kompromissa på här! I det avseendet är Vilks hund bra då den för frågan upp till debatt!

  3. 3 Mark 2007-09-23 kl. 23:51

    I ett fritt samhälle måste yttrandefriheten var en av grundpelarna. Alla ska ha rätten att kritisera vem som helst för vad som helst. Alla ska kunna föra fram sina åsikter, särskilt de stötande. Viks konst må vara “bara barnsligheter” - än sen då? Att makten använder sig av vad som helst för att stärka sina positioner är inte konstigt. Att USA sökte en fiende efter kommunismens fall och att det blev den muslimska världen och rörelserna är helt sant. På samma sätt har korrupta och reaktionära ledare i många länder tagit fasta på de “ogudaktiga” eller “kristna” (för att inte glömma de gamla favoriter “judarna”) väst. Innebär det att det är inte längre går att kritisera dessa rörelser längre? Självklart inte. Det finns inget muslimsk anti-imperialismen, lika litet som det finns en kristen anti-imperialismen. Det finns anti-imperialismen. Och klasskamp.

    Det är dessutom problematiskt att läsa att en sekulär vänster bör visar “känslighet” mot den villfarelse som religionen (alla religioner) utgör.
    Vi ska självklart kämpa för att alla får tro på vad de vill, ska kunna ha full frihet att utöva vilka religiösa riter och symbolhandlingar de vill och kunna göra det i full öppenhet och frihet. Men vi ska samtidigt benhårt bekämpa den antiintelektuellism, framstegs-fientlighet, maktfullkomlighet och verklighetsfrånvändelse som är grunden för varje organiserat religion.

    Ni vet, opium/Marx och sånt :-)

  4. 4 Jan Wiklund 2007-12-17 kl. 17:07

    I princip har Charlie Chaplin satt slutpunkten för den här diskussionen långt innan den började. Han sa:
    - Att tappa en glass i urringningen på en stroppig direktörsfru är satir. Att tappa den i urringningen på en utarbetad städerska är bara plumpt.

    Eftersom de flesta muslimer i Sverige och Västeuropa är just städare och likställda blir det därför rätt självklart vad ett påhopp på dom bör kallas.

    Chaplin visste att angrepp alltid bör riktas uppåt, mot de som är i socialt överläge. Låt bolagshögern sparka neråt, sånt bör inte vi syssla med.

  1. 1 Vänstern, islam och yttrandefriheten | Svensson Pingback om feb 14th, 2008 kl. 13:47

Skriv ett svar