Högerregeringen har i sin senaste budget startat krig. Målgruppen för de allt våldsammare attackerna är i första hand kvinnor. Framför allt de kvinnor som tvingas arbeta deltid för att inga heltidsarbeten finns att få.
Ett övergrepp som, om det fanns någon rättvisa kvar, borde leda Jämo och andra organisationer som säger sig arbeta mot kvinnovåld till att på allvar överväga om det inte går att åtala alliansens ledande företrädare för kollektiv kvinnomisshandel.
Istället tvingas alla dessa tusentals anonyma kvinnor, vare sig de arbetar inom omsorgen eller detaljhandeln, att lyssna på käcka uppmuntrade rop från näringsminister Maud Olofsson att hon vill ha ett ”Bäversverige” och att ”det är inget som säger att Sverige per automatik ska ha det välstånd vi har. Det är en ny tid”(Aftonbladet 1 september).
Jo tack, antar att många kvinnor, de som genom sitt lågavlönade och slitsamma arbete vårdar och tar hand om gamla, sjuka, barn, har upptäckt att det är en ny tid. Ett Bäversverige där den rikaste delen gnager i sig allt större bitar av samhällskakan och lämnar vissna mörktonade höstlöv kvar åt resten.
Kommer ni ihåg hur det lät under budgetsaneringens mest våldsamma år i mitten av nittiotalet? ”Den som är satt i skuld är inte fri”, myntade förre statsministern. Med detta menades att vi ”alla” bar på en kollektiv ekonomisk skuld för något som den förra borgerliga regeringen och dess uppdragsgivare inom näringslivet orsakat.
”Vi”, i det här fallet speciellt låginkomsttagarna, företrädesvis kvinnorna, fick betala av hela skulden. Med råge. Kanske närde de en och annan tanke om att vi som tack för alla uppoffringar någon gång skulle bli skuldfria och att tiderna skulle bli bättre.
Tiderna blev bättre. Mycket bättre. Överskottet i budgeten är nästa år 629 miljarder kronor. Smaka på siffran och föreställ er beloppet.
Och lik förbenat är de som förklarades i skuld redan på nittiotalet mer ofria än någonsin.
Att detta övergrepp mot arbetarklassens kvinnor kan passera så obemärkt som det ändå gör är en fullkomlig gåta.
Startar inte alla uttalat feministiska organisationer och fackliga diton ett krig mot detta så bär de i praktiken på en skuld som de aldrig kommer att kunna betala tillbaka till de 100 000-tals kvinnor som alliansen förklarat för lovligt byte.
Andra bloggar om: Regeringen, Alliansen, Maud Olofsson, Budgetöverskottm, Politik
———————————————————————-
Svensson bloggar om hijab, Trotten om Burma, Intisbloggen om regeringen och Bokförlaget Röda Rummet kommer med några specialerbjudanden.




0 Svar till “Vilka bär skulden?”