En krater har öppnat sig

Stureplansprotiler, överklassmordet på Kungsholmen, en handikappad som under tre dygn torteras till döds av nazistiska tonåringar, en far till en handikappad son som efter åratal av trakasserier skjuter dödande hagelskott…

Ett knippe händelser under loppet av några veckor.

Detta i ett samhälle som på många sätt kippar efter andan. Där respekt för den enskilda människans okränkbarhet och livets låga satts ut spel.

Ljus tänds, minneshögtider hålls, manifestationer anordnas, band av alla färger sätts på kläderna… Allt uttryck för ett mänskligt SOS-läge där livbojarna, liksom allt annat, sålts ut.

Ställda inför vad som har hänt och vad som kommer att hända tycks det som om ingen har några svar att komma med.

Några helt säkra svar finns inte heller.

Men fundera mer än en gång kan man göra över det faktum att när solidariteten och därmed respekten för allas egenart försvinner, då ersätts det av någonting helt annat. När det så missbrukade ordet ”respekt” inte längre betyder verklig respekt, eller det slitna uttrycket ”ta hand om varandra” har förlorat en verklig innebörd, då öppnas falluckan till ett samhälle där vargarna dansar.

Man må i stitt stilla sinne förbanna de nazister som pinade livet ur en handikappad, önska Stureplansprofilerna ner i klotets glödheta innersta. Förstå den pappa i Blekinge som det helt plötsligt brast för när plågorisen återigen stod på trappan med påkar och knivar i händerna. Eller som en del andra, raljera över att nu har överklassynglen börjat ta livet av varandra.

Men faktum kvarstår. Liv har släckts och liv har förstörts. Liv kommer att släckas och liv kommer att förstöras…

Och någonstans mitt i denna vansinneslabyrint måste man ändå försöka förstå att de ungdomar som begått brotten en gång också har varit treåringar, med tindrande kinder, förhoppningar och barnets sprittande och kippande livslust. Ett barnaliv där varje dag, minut, sekund är ett äventyr.
Vad var det som hände efter detta?

Vart är ett samhälle på väg när diverse band, tända ljus och krisgrupper blir den nödlösning som vi ska söka tröst i när det är som svårast?

När det istället behövs en ordentlig utvärdering av vad det nyliberala samhället har gjort eller är på väg att göra med oss arma människor. Ty när alla spärrar släpper, alla regleringar försvinner, alla ambitioner att tygla ett amoklöpande kapital, dunstat bort som kokande vatten… Då finns det en oerhört mörk baksida. makten bedriver på högre nivå fortplantar sig reflexmässigt ned i de yngre generationerna. Är det sanktionerat av den högsta politiska och ekonomiska makten att bara se till sig själv och sin egen vinning, att indirekt hylla ideal som hårdhänt kan uttalas ”den enes bröd den andres död”, och enbart lita på det egna initiativet? Då blir själva livet också någonting som infe är värt ett uns av respekt, än mindre medkänsla. Livssaften och lusten att leva blir något som kan behandlas efter samma måttstock SOJTI en smart placering på marknaden.

När samhällsväven trasas sönder och alla begrepp om solidaritet och lika värde eroderar, då öppnar sig en krater. På randen till den står de femtonåriga sönerna beväpnade med knivar och knölpåkar. På andra sidan kratern står den politiska och ekonomiska maktens pappor och stöter entonigt fram att vi måste ”tända ett ljus” av en stump som redan brunnit ner.

En gång för länge sedan myntades i serien om Socker-Conny att ”med en bra knölpåk i handen kan man slå hela världen med häpnad”.

Författaren till serien kunde väl inte i sin vildaste fantasi tro att detta är en del av den vardag vi tvingas leva med i dagens samhälle.

Bloggat: Jonas Morian1, Svensson1, Svensson2, Jonas Morian2, Svensson3,
Andra bloggar om: Stureplan, Stureplansprofiler, Rödeby, Nazism, Våld, Tortyr, Handikapp, Socker-Conny, Kungsholmen, Samhälle, Politik

Sensationella opinionssiffror för LCR

Enligt en opinionsundersökning från det välrenommerade institutet BVA menar 40 procent av fransmännen att LCR:s Olivier Besancenot är en person som borde ha större inflytande i politiken. Han toppar listan tillsammans med Ségolène Royal, men lämnar alla andra socialister och övrig vänster långt bakom sig. Kanske en dörröppnare för den unge brevbäraren från LCR som hoppas/ drömmer om att kunna bilda ett nytt parti till vänster om vänstern!

(Källa: webbradion Europe 1)

Bloggat: Svensson
Andra bloggar om: Frankrike, Olivier Besancenot, LCR, Ségolène Royal, Politik, Vänstern

Vad tänker de göra?

Det kommer nya siffror och sifoundersökningar hela tiden, som visar hur bra det går för Sverigedemokraterna. I en av de senaste ligger partiet snubblande nära riksdagsgränsen, 3, 6 procent skulle kunna tänka sig att rösta på dem om det vore riksdagsval idag.
Och det är ju riktigt illa.

Det visar att vårt samhälle och våra medmänniskors attityder hårdnat. Det visar att alternativ som bygger på samarbete, öppenhet, rättvisa och medkänsla av någon anledning inte tilltalar en alldeles för stor del av befolkningen.

Sverigedemokraterna är mest kända för sina främlingsfientliga – men vad jag skulle kalla rasistiska – ställningstaganden. Där ”invandringspolitiken” är det stora problemet med vår urholkade välfärd. Till skillnad från storföretagen som får större och större spelrum att göra massiva profiter på andras bekostnad, de nyliberala strömningar som kräver alltjämt minskade resurser till den offentliga sektorn, och det manssamhälle som nedvärderar kvinnors arbete och insats – och som inte nämns någonstans. Men det är ju bara att vänta sig. För Sverigedemokraterna är emot så mycket mer än bara invandrare och flyktingar.

De är emot fackens ”makt”, till exempel, och vill göra det lättare att avskeda folk. Sd vill också inskränka strejk- och konflikträtten och ta bort medbestämmandelagen. De vill öka privatiseringarna av den offentliga sektorn, och anser att äganderätten ska skyddas enligt lag.

Ekonomin ska styras av en ”kontrollerad marknad”. Sverigedemokraterna borde också vara nöjda med stora delar av den borgerliga regeringens politik: nu har förmögenhetsskatten tagits bort (och staten bedras därmed på fem miljarder kronor i intäkter varje år) precis som de önskade, och arbetsgivaravgifterna har sänkts. Med andra ord, Sd kan tala sig blå i ansiktet om hur de vill utveckla ”det svenska folkhemmet” och hur staten måste äga stora delar av nationen för att försvara det nationella självbestämmandet – i slutändan går deras ekonomiska politik ut på att stärka ställningarna för arbetsgivare och företagare på bekostnad av de anställda.

Sverigedemokraterna är också emot all slags mångfald när det gäller personliga relationer. Kärnfamiljen byggd på giftermål mellan – så klart – en man och en kvinna är en ”naturlig gemenskap” som hela samhällets trygghet vilar på. Denna enhet måste beskyddas och byggas, liksom mannens och kvinnans olika – men ”kompletterande” – funktioner. Tydligen är ett flertal förhållanden resultatet av en ”överdriven individualism och hedonism” och skapar otrygghet och rotlöshet. Den naturliga följden av detta tillstånd är att äktenskapet bara ska tillåtas att ingås mellan en man och en kvinna, och ”samhället” ska verka för att minska skilsmässotalen i Sverige. (Undrar om dessa hyperkonservativa värderingar har något att göra med att en överväldigande majoritet av partiets sympatisörer och medlemmar är män?)

Sverigedemokraterna vill också sänka tidsbegränsningen för aborter och är emot homosexuella. Jag vet, de skulle aldrig säga så öppet. Men de tycker inte att homosexuella par (eller, för all del, någon familjekonstellation som består av andra än en man och en kvinna) ska få adoptera eller genomgå inseminering. För en mer nyanserad bild av partiets inställning till homosexuellas rättigheter, läs partisekreterare Björn Söders bloggar mot ”homolobbyn”. I flera inlägg kommenterar han Pride. Ni vet, det där evenemanget där politiker ”gullat runt bland bögar och flator för att visa sin stora öppenhet mot sexuella avarter”. Pride ska bäst beskrivas som ett ”perverst homosexevenemang” och en hyllning av ”perversiteter”, fullt av ”perversa vidrigheter” som är ”perverst” och en ”orgie i perversiteter” (jag måste sluta nu, utrymmet för den här kolumnen är begränsat, men ni kan läsa fler versioner av ordet ”perverst” på Björns Söders blogg).

Så vad har vi då för slags parti i Sverigedemokraterna? Många analytiker, och Sd själva, menar att det är svårt att placera in partiet på den traditionella höger-vänster skalan; det innehåller delar av lite av varje. Personligen bryr jag mig inte om att försöka kalla dem vare sig det ena eller det andra, bara för att underlätta ett avståndstagande genom att ge dem en tydlig etikett. Det räcker med att veta att deras politik skadar och förtrycker människor. Att de tycker att ”icke-svenskar” ska betala för högerpolitikens misslyckande. Att arbetare ska ge upp rättigheter för (de svenska) kapitalisternas skull. Att kvinnor ska låsas in i äktenskapet á la 1800-tal för att männen ska få mer makt. Att homosexuella ska gömmas undan och helst upphöra att existera.

Höger eller inte, Sverigedemokraternas politik är människofientlig och otäck. Det räcker gott och väl som skäl för att mobilisera av alla krafter så att de inte blir en del av vår folkvalda riksdag nästa val.

Media: DN1,
Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Rasism, Politik, Främlingsfientlighet, Homofobi, Islamofobi, Homosexualitet

Socialistiska Partiet på Skåne Social Forum

Arbetare och ungdomar för ett rött Europa!

Skåne Social Forum, Lund
Lördag 20 oktober 12-13.45, Mejeriet
Inledare: Anders Svensson
Arr: Socialistiska Partiet, veckotidningen Internationalen, tidskriften Tidsignal

Läs mer hos Svensson

Argument mot Sverigedemokraterna

Skåne Social Forum, Lund
Lördag 20 oktober, kl.15-16.45, SH: Rum 1
Talare: Mats Deland (historiker), Kajsa Lindohf (Expo)
Moderator: Linn Hjort (Internationalen)
Arr: Arbetaren, Internationalen, Tidsignal

Läs mer på Intisbloggen.

Andra bloggar om: Skånes Sociala Forum, Skåne Social Forum, Lund, Sverigedemokraterna, Vänstern, Internationalen, Socialistiska Partiet, Politik

Socialismens Jesus lever om

På allt från Swatch-klockor till skidmärken blickar idag Che Guevaras ansikte mot oss. Dem legendariske revolutionshjälten i skäggg och basker har blivit ett kommersiellt framgångsrikt varumärke. Samtidigt har hans ideal fått något av en renässans bland dagens radikala ungdomar. Som en symbol för rätten att göra uppror och den ultimativa rättvisan tronar han med sitt martyrskap fram som en socialismens Jesus. Men vad stod egentligen denne mytomspunne man för politiskt? Vad har han att säga och lära oss idag?

(Av Anders Karlsson, urspungligen publicerad i Röda Rummet 2/1997 där du också kan läsa hela artikeln)

Bloggat: Trotten, Erik Svensson
Om Che i media: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, EX
Läs mer om Che Guevara och Latinamerika.
Andra bloggar om: Che Guevara, Kuba, Cuba, Demokrati, Stalinism, Diktatur, Socialism, Gerillakrig, Gerilla, Politik

Burma och kapitalet

Burma har hamnat i världspressens rampljus. Efter åratal av tystnad och lite intresse av de övergrepp på mänskliga rättigheter som landets diktaturregim begått under årtionden har de nyss utbrutna massprotesterna sparkat igång en intensiv aktivitet och uppmärksamhet. Hur många människor som dödats är osäkert, men det kan vara tusentals. Munkkloster har utsatts för militärens räder och flera hundra munkar har arresterats. Men varför bröt protesterna ut nu? Och varför står buddistiska munkar i förgrunden? Var finns resten av oppositionen?

Läs hela artikeln i Internationalen.

I media om Burma: DN1, DN2, DN3, SVD1
Bloggat om Burma: Jonas Morian, Sjölander, Marta Axner, Käringen mot strömmen.
Andra bloggar om: Burma, Protester, Demonstrationer, Munkar, Imperialism, Politik, Samhälle, Kapitalism

Upp till kamp för hamnarbetarna

Hamnarbetare? Tjuriga, ovilliga till arbete, oskäligt avlönade. Som klippta ur Upp till kamp, så långt från den moderna kunskapsstaden Göteborg man kan komma. För att inte tala om deras maffialiknande fackföreningar, ständigt beredda att riskera hamnens goda namn genom att strejka för den ena eller andra petitessen.

Den bilden av Göteborgs hamnarbetare har prånglats ut i Göteborgsmedierna de senaste veckorna. I Göteborgs-Posten kunde vi i lördags läsa varför. Den kommunalt ägda hamnen har hyrt in en stor pr-byrå (samma som nyligen köpte en före detta svensk statsministers tjänster) för att regissera nyhetsflödet, plantera ”nyheter” och bygga upp en offentlig bild som medierna okritiskt publicerat. Allt för att vinna den fackliga strid som pågått sedan i somras.

Läs hela debattinlägget i Aftonbladet.

Läs också lite historia om Göteborgs hamnarbetare på bloggen Svensson, Hamnarbetarstrejken 1969 och Hamnarbetarstrjken 1974.

Media: GP1, GP2, GP3, GP4, GP5
Andra bloggar om: Hamnarbetare, Arbetarklass, Göteborg, Kamp, Politik, Samhälle