Somalia brinner – USA häller på bensin

Sedan juli 2006 har etiopiska styrkor, stödda av USA, ockuperat Somalia. Efter åratal av diktatur och krig mellan otaliga krigsherrar i landet befinner sig Somalia nu, under Etiopiens militära invasion, i ett katastrofalt läge. Landet på Afrikas Horn har under årtionden varit föremål för interna strider och utländsk inblandning, och än så länge verkar ingen lösning finnas i sikte.

Men vad är det som gör detta land, ett av Afrikas fattigaste och mest trasiga, så viktigt att krigen aldrig tar slut? Linn Hjort tar en titt på Somalia, och kommer till en föga förvånande slutsats.

Läs hela inlägget i tidningen Internationalen.

Bloggat: Svensson
Borgarmedia: DN, SVD1, SVD2, SVD3
Andra bloggar om: Mogadishu, Ockupation, Krig, Somalia, Samhälle, Politik, USA

Vad tänker de göra?

Det kommer nya siffror och sifoundersökningar hela tiden, som visar hur bra det går för Sverigedemokraterna. I en av de senaste ligger partiet snubblande nära riksdagsgränsen, 3, 6 procent skulle kunna tänka sig att rösta på dem om det vore riksdagsval idag.
Och det är ju riktigt illa.

Det visar att vårt samhälle och våra medmänniskors attityder hårdnat. Det visar att alternativ som bygger på samarbete, öppenhet, rättvisa och medkänsla av någon anledning inte tilltalar en alldeles för stor del av befolkningen.

Sverigedemokraterna är mest kända för sina främlingsfientliga – men vad jag skulle kalla rasistiska – ställningstaganden. Där ”invandringspolitiken” är det stora problemet med vår urholkade välfärd. Till skillnad från storföretagen som får större och större spelrum att göra massiva profiter på andras bekostnad, de nyliberala strömningar som kräver alltjämt minskade resurser till den offentliga sektorn, och det manssamhälle som nedvärderar kvinnors arbete och insats – och som inte nämns någonstans. Men det är ju bara att vänta sig. För Sverigedemokraterna är emot så mycket mer än bara invandrare och flyktingar.

De är emot fackens ”makt”, till exempel, och vill göra det lättare att avskeda folk. Sd vill också inskränka strejk- och konflikträtten och ta bort medbestämmandelagen. De vill öka privatiseringarna av den offentliga sektorn, och anser att äganderätten ska skyddas enligt lag.

Ekonomin ska styras av en ”kontrollerad marknad”. Sverigedemokraterna borde också vara nöjda med stora delar av den borgerliga regeringens politik: nu har förmögenhetsskatten tagits bort (och staten bedras därmed på fem miljarder kronor i intäkter varje år) precis som de önskade, och arbetsgivaravgifterna har sänkts. Med andra ord, Sd kan tala sig blå i ansiktet om hur de vill utveckla ”det svenska folkhemmet” och hur staten måste äga stora delar av nationen för att försvara det nationella självbestämmandet – i slutändan går deras ekonomiska politik ut på att stärka ställningarna för arbetsgivare och företagare på bekostnad av de anställda.

Sverigedemokraterna är också emot all slags mångfald när det gäller personliga relationer. Kärnfamiljen byggd på giftermål mellan – så klart – en man och en kvinna är en ”naturlig gemenskap” som hela samhällets trygghet vilar på. Denna enhet måste beskyddas och byggas, liksom mannens och kvinnans olika – men ”kompletterande” – funktioner. Tydligen är ett flertal förhållanden resultatet av en ”överdriven individualism och hedonism” och skapar otrygghet och rotlöshet. Den naturliga följden av detta tillstånd är att äktenskapet bara ska tillåtas att ingås mellan en man och en kvinna, och ”samhället” ska verka för att minska skilsmässotalen i Sverige. (Undrar om dessa hyperkonservativa värderingar har något att göra med att en överväldigande majoritet av partiets sympatisörer och medlemmar är män?)

Sverigedemokraterna vill också sänka tidsbegränsningen för aborter och är emot homosexuella. Jag vet, de skulle aldrig säga så öppet. Men de tycker inte att homosexuella par (eller, för all del, någon familjekonstellation som består av andra än en man och en kvinna) ska få adoptera eller genomgå inseminering. För en mer nyanserad bild av partiets inställning till homosexuellas rättigheter, läs partisekreterare Björn Söders bloggar mot ”homolobbyn”. I flera inlägg kommenterar han Pride. Ni vet, det där evenemanget där politiker ”gullat runt bland bögar och flator för att visa sin stora öppenhet mot sexuella avarter”. Pride ska bäst beskrivas som ett ”perverst homosexevenemang” och en hyllning av ”perversiteter”, fullt av ”perversa vidrigheter” som är ”perverst” och en ”orgie i perversiteter” (jag måste sluta nu, utrymmet för den här kolumnen är begränsat, men ni kan läsa fler versioner av ordet ”perverst” på Björns Söders blogg).

Så vad har vi då för slags parti i Sverigedemokraterna? Många analytiker, och Sd själva, menar att det är svårt att placera in partiet på den traditionella höger-vänster skalan; det innehåller delar av lite av varje. Personligen bryr jag mig inte om att försöka kalla dem vare sig det ena eller det andra, bara för att underlätta ett avståndstagande genom att ge dem en tydlig etikett. Det räcker med att veta att deras politik skadar och förtrycker människor. Att de tycker att ”icke-svenskar” ska betala för högerpolitikens misslyckande. Att arbetare ska ge upp rättigheter för (de svenska) kapitalisternas skull. Att kvinnor ska låsas in i äktenskapet á la 1800-tal för att männen ska få mer makt. Att homosexuella ska gömmas undan och helst upphöra att existera.

Höger eller inte, Sverigedemokraternas politik är människofientlig och otäck. Det räcker gott och väl som skäl för att mobilisera av alla krafter så att de inte blir en del av vår folkvalda riksdag nästa val.

Media: DN1,
Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Rasism, Politik, Främlingsfientlighet, Homofobi, Islamofobi, Homosexualitet

Burma och kapitalet

Burma har hamnat i världspressens rampljus. Efter åratal av tystnad och lite intresse av de övergrepp på mänskliga rättigheter som landets diktaturregim begått under årtionden har de nyss utbrutna massprotesterna sparkat igång en intensiv aktivitet och uppmärksamhet. Hur många människor som dödats är osäkert, men det kan vara tusentals. Munkkloster har utsatts för militärens räder och flera hundra munkar har arresterats. Men varför bröt protesterna ut nu? Och varför står buddistiska munkar i förgrunden? Var finns resten av oppositionen?

Läs hela artikeln i Internationalen.

I media om Burma: DN1, DN2, DN3, SVD1
Bloggat om Burma: Jonas Morian, Sjölander, Marta Axner, Käringen mot strömmen.
Andra bloggar om: Burma, Protester, Demonstrationer, Munkar, Imperialism, Politik, Samhälle, Kapitalism

Vad har alliansen gjort?

FACKFÖRENINGARNA

En av de största striderna alliansen snabbt gav sig i kast med var försvagandet av fackföreningarna. Inte uttalat, genom att direkt inskränka på strejkrätt eller kollektivavtalsmodellen, utan genom att attackera de enskilda löntagarnas förmåga att ha råd med ett fackligt medlemskap. Avgiften till a-kassan höjdes kraftigt, i de flesta fall med över hundra procent, och troligtvis kommer medlemskap i a-kassan bli obligatorisk nästa år. Rätten att dra av fackförenings- och a-kasseavgifter på skatten togs bort.
Resultat: Många tvingas välja mellan fackavgift och a-kassa. Hittills har a-kassorna förlorat sammanlagt 320 000 medlemmar, LO har tappat 100 000 fackliga medlemmar, 20 000 har lämnat TCO.

DE ARBETSLÖSA

A-kassans högsta dagsersättning har sänkts från 730 till 680 kronor och ersättningsperioden begränsades till 300 dagar, från tidigare 450 dagar. Så de arbetslösa får numera mindre i ersättning under kortare tid, samtidigt som de måste betala mycket mer i avgifter. Efter ett år med Reinfeldt måste man också arbeta i snitt 80 timmar i månaden för att få rätt till a-kassa, i jämförelse med 70 timmar innan alliansen tog vid. Resurserna till AMS ska minskas med 13 miljarder under 2007 och 50 000 platser i åtgärdsprogrammen för arbetslösa ska tas bort – detta är direkt minskat stöd till de som åter behöver komma in på arbetsmarknaden. Tidigare hade arbetssökande rätten att bara leta jobb inom sitt eget yrke och boendeområde de första 100 dagarna. Nu kan arbetslösa tvingas flytta till helt andra städer och regioner om ett jobb finns där – eller förlora a-kassan. Och arbetslös.nu berättar: ”Arbetslösa som inte aktivt söker jobb ska gå miste om en dagersättning i a-kassan, som mest 680 kronor.”
Resultat: Större press på de arbetslösa, beräknad större ekonomisk utslagning. Och, skriver Ordfront, ”[r]isken är uppenbar att Sverige står med en högre strukturell arbetslöshet när högkonjunkturen mattas av och vänder nedåt.” Med kravet på 80 timmars arbete varje månad ligger hundratusentals personer, av vilka en stor majoritet är kvinnor, i riskzonen för att förlora a-kassan på grund av sina få arbetstimmar.

ARBETSMILJÖN

Alliansen har också gett sig på de institutioner som är till för att forska kring och inspektera arbetsmiljöer. Arbetslivsinstitutet lades ned 1 juli i år, och därmed avstannar den internationellt högt värderade forskningen om arbetslivet som bedrevs av detta institut. Arbetsmiljöverkets personalstyrka ska skäras ned med en tredjedel. Och det statliga anslaget till arbetsmiljöutbildning för skyddsombud och facklig EU-bevakning tas bort.
Resultat: Sammantaget leder dessa nedskärningar till försämrad kunskap om arbetslivets negativa effekter, färre inspektioner av arbetsplatser – troligen med fl er arbetsskador som följd. Samt minskad insyn för löntagarna i fackliga EU-frågor, och minskade möjligheter till att utbilda skyddsombud.

SKATTERNA

Många och stora är alliansens skattesänkningar. Som skulle gett mer till de lågavlönade, men ”75 procent av alliansens inkomstskattereform (skattesänkningen ”jobbavdraget”) hamnar hos den halva av befolkningen som tjänar mest”, pekar Ordfront ut. År 2005 betalade 333 680 personer sammanlagt 5,2 miljarder i förmögenhetsskatt. Den har nu helt tagits bort, och att det är de rika som tjänar på den reformen går inte att säga emot. ”Hushållsnära tjänster” – eller städ- och underhållningsjobb hos privatpersoner – skattesubventioneras med över en miljard kronor, och gör det billigare för dem som har råd att hyra en privat städhjälp. Den nuvarande fastighetsskatten försvinner vid årskiftet 2007/08 och ersätts av en kommunal avgift på 4 500 kronor per år. Vinnare blir höginkomsttagare i villa, som statsminister Reinfeldt, som betalade 36 180 kronor i fastighetskatt på villan år 2005, och som får en sänkning av sin skatt med 31 000 kronor per år.
Resultat: ”Alliansens totala skattesänkningar under första året landar på drygt 65 miljarder kronor. Det motsvarar ungefär 165 000 jobb i offentlig sektor”, skriver Ordfront. Enbart förmögenhetskattens avskaffande innebär att statskassan blir av med 5 miljarder kronor. När det gäller jobbavdraget visar tidningen Metro att höginkomsttagare fi ck sammantaget 23,6 miljarder kronor av de 40 miljarder som hela jobbavdraget kostade. Förlorare blev sjukskrivna, arbetslösa, föräldralediga och ålderspensionärer som inte fi ck någon skattesänkning alls.

AKUTSJUKHUSEN

Fredrik Reinfeldt lovade under valrörelsen att akutsjukhusen inte skulle privatiseras. Men den 1 juli togs stopplagen för utförsäljning av akutsjukhusen bort, vilket i praktiken innebär att det blir fritt fram att privatisera det mesta av sjukvården om inte landstingen säger nej. Till och med sommaren hade sju av landets 21 landsting aviserat att de är beredda att sälja ut delar av akutsjukvården.
Resultat: Stora delar av sjukvården kan komma att privatiseras. Den offentliga vården ersätts av privata vårdföretag som inte drivs efter samhällsnyttan utan vinsten. Anbudsförfarandet och vinstintresset gör att de privata vårdföretagen kommer att tävla i att kapa kostnader. Rätten till kvalitetssjukvård kommer på sikt att avgöras av den sjukes betalningsförmåga. Och om systemet inte fungerar blir det svårt att förändra: ”Att köpa tillbaka svenska universitetssjukhus spridda till ägare över hela världen lär inte bara kosta åtskilliga miljarder utan också ta decennier”, kommenterar PC Jersild i Dagens Nyheter.

DE STATLIGA FÖRETAGEN

Innan sommaruppehållet klubbade en majoritet av riksdagsledamöterna igenom ett förslag som innebär att det är fritt fram för staten att sälja aktierna i minst sex hel- och halvstatliga företag. Först att säljas ut är Nordea, Telia Sonera och OMX. I ett andra steg SBAB, Vasakronan, Vin&Sprit och SAS. Statens ägande i dessa företag värderas till mellan 200 och 240 miljarder kronor. Försäljningen beräknas ge mellan 150 och 200 miljarder i ett engångsbelopp.
Resultat: Den statliga kontrollen över företagens verksamhet försvinner, och företagen kan tas över av riskkapitalister som inte driver företag långsiktigt utan är ute efter snabba pengar. Omfattande omstruktureringar och nedskärningar av företag som privatiseras är vanligt, och många anställda riskerar att förlora jobben på grund av utförsäljningen. Statskassan går miste om långsiktiga, kontinuerliga skatteinkomster som handlar om många miljarder kronor.

VUXENUTBILDNINGEN

Möjligheterna till en nystart i livet begränsas kraftigt efter alliansens intåg, då det statliga anslaget till vuxenutbildningen minskas. Bara i Stockholms kommun skärs vuxenutbildningen ned med en tredjedel. Regeringen drog förra hösten ned de statliga anslagen till vuxenutbildningen från 1,8 till 1,2 miljarder kronor, alltså med en tredjedel. 14 procent av platserna på vuxenutbildningen på gymnasienivå har redan försvunnit.
Resultat: De som inte har fullständig grundskole- eller gymnasiekompetens får det mycket svårare att läsa upp sina betyg. Framförallt blir det de som tidigare i livet haft problem med studierna som drabbas. Det kommer att bli svårare för invandrare att få lära sig svenska.

ALLMÄNNYTTAN

1 juli 2007 togs stopplagen för utförsäljning av allmänägda hyresbostäder bort, och därmed blev det upp till de enskilda kommunerna att själva bestämma om deras hyresrätter ska säljas ut eller inte. I Sveriges 20 största kommuner fi nns drygt 370 000 allmänägda hyresrätter – av dessa kan en tredjedel omvandlas till bostadsrätter de närmaste åren. Stockholm, Örebro, Västerås och Åre tillhör de kommuner som aktivt driver på utförsäljningarna. I Stockholm bjuds högräntebolag, som erbjuder lån till personer som inte kan får lån i vanliga banker, in på de informationsmöten som stadens bostadsupplysningsorganisation anordnar.
Resultat: Större bostadsbrist och längre bostadsköer. Svårare för alla som inte har råd att köpa ett eget hem att få någonstans att bo. Risk för skuldfällor, framförallt för dem som tar lån genom högräntebolagen. Ökad segregering mellan attraktiva och mindre attraktiva områden.

PIGAVDRAGET

Från och med 1 juli är det möjligt att få skattelättnader för hushållsnära tjänster, det så kallade pigavdraget. Den som köper tjänster får dra av halva arbetskostnaden, med ett högsta avdrag på 50 000 kronor per person. Avdraget gäller exempelvis sysslor som fönsterputsning, tvätt, städning, trädgårdsskötsel och snöskottning. Villkoret är att det företag som erbjuder sina tjänster måste ha f-skattsedel och får inte drivas av en släkting.
Resultat: En återgång till piga- och drängsamhället, där de välbeställda kan köpa till exempel hemstädning av en lågavlönad kvinna i ofta osäker anställning. Öppnar dörren för oseriösa företag utan kollektivavtal och usla löner för de anställda. Leder till en ökad segregering då tjänsterna i första hand kommer att skötas av kvinnor och invandrare.

Linn Hjort och Kjell Pettersson

Borgarmedia: SVD1, SVD2, DN1, DN2, TV4,
Bloggat: Sjölander, Svensson, Jonas Morian, Jinge
Andra bloggar om: Alliansen, Nedskärningar, Regeringen, Fredrik Reinfeldt, Politik

Slut på Salems demonstrationer?

Salems kommun har överlämnat en skrivelse till riksdag och regering och bett dem se över ordningslagen.

Bakgrunden till skrivelsen är de nazistiska och anti-nazistiska demonstrationer som hålls en gång varje år i kommunen.

– Våra rättigheter att röra oss fritt och säkert i Salem undertrycks en gång om året, menar kommunstyrelsens ordförande, Lennart Kalderén (m).
– Vi tycker inte att de demokratiska rättigheterna ska inskränkas, säger vänsterpartiets Sanna Jansson Wiberg.

Främlingsfientliga budskap

Den 23 augusti lämnade Salems kommunstyrelse över skrivelsen till justitieminister Beatrice Ask. Kommunen, som styrs av den borgerliga alliansen, vill att ordningslagen ska ses över så att polisen får större befogenheter att vägra demonstrationstillstånd.

Läs hela artikeln i Internationalen

Andra bloggar om: Antifascism, Antirasism, Salem, Nazism, Yttrandefrihet, Demonstrationsfrihet, Politik

Vatten till salu!

Mitt i världens vattenbrist och i fotspåren av otaliga fiaskon efter vattenprivatiseringar gick årets Stockholm Water Week, det 17:e i ordningen, av stapeln.

Attac kritiserade tillställningen för att den dominerades av företag ute efter att privatisera vatten och vattenförsörjning. En skotsk vattenaktivist, Tommy Kane, chockerades över borgarrådet Mikael Söderlunds uttalanden om att ”vatten är en vardagsvara som ska säljas till kunder” och ”egendom är inget hot – det är nyckeln till miljölösningar!”

Uttalandena under Stockholm Water Week gav en fingervisning om den borgerliga majoritetens inställning till vatten, denna livsnödvändiga naturresurs. Men det är ingen hemlighet att privatisering av vatten har lett till sociala katastrofer i alltför många länder. Heller inte att protester mot privatiseringarnas effekter i flera fall lett till ett avslutande av kontrakt med privata vattenföretag, skriver Linn Hjort.

Läs hela artikeln i Internationalen

Andra bloggar om: Vatten, Privatisering, Stockholm Water Week, World Water Week, Bolivia, Politik

Stackars vita, välutbildade medelklassman?

Jag måste ha missat ögonblicket då vita, heterosexuella, välutbildade medelklassmän blev den mest diskriminerade gruppen i världen, men när man läser Roland Poirier Martinssons kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida den 23 juli, får man lätt känslan av att det är så det ser ut idag. Men han gör mer än beklagar sig, i en artikel publicerad i tidskriften Neo. Och då förändras bilden av en gnölande skribent som tar politik alldeles för personligt, till en debattör med riktigt otäcka åsikter.

Läs hela inlägget i tidningen Internationalen

Andra bloggar om: Svenska Dagbladet, Magasinet Neo, Roland Poirier Martinsson, USA, Särbehandling, Media

Bland hivmän och utlänningar

Det finns väl få saker som är så hemskt att läsa om som hivepidemin. Eller våldtäkter. Problematiken bakom dessa fenomen är komplicerad, och konkreta lösningar svåra att komma på. Dessutom handlar det om något som sänker människors livskvalité och, i alldeles för många fall, leder till döden. Som är djupt rotade i fattigdom, sexism och förtryckande strukturer. Allvarliga saker, med andra ord.

Just därför blir det extra obehagligt när vanliga massmedia slår upp stort hur ”hivmän våldtar unga offer” och liknande politiskt inkorrekta sensationella rubriker och underrubriker. Artikel efter artikel beskriver hur dessa lömska ”hivmän” stryker omkring på gatorna (bildligt talat; internet och barer verkar ha varit de föredragna rovområdena) på jakt efter ”offer”. Alternativt lurar in dem i långa förhållanden och får många gyllene tillfällen på sig att smitta dem. ”Hivmännen” har naturligtvis ett nationellt ursprung, vilket inte är svenskt. Det är tidningarna noggranna att peka ut. (Fast i fallet med ”27-åringen” har inget ursprungsland nämnts i de flesta artiklar – ska man då anta att han är en blond svensk, född i Sverige av ursvenska föräldrar?)

Hur många fel kan du hitta i dessa beskrivningar? I en tid när RFSU varnar för en kraftigt ökad spridning av hiv, och när rasismen frodas i folkvalda församlingar, är det mer än destruktivt att bygga upp en bild av personer som lever med hiv och icke svenskfödda som besatta av Mörkrets Makt, ute efter att förgöra de Oskyldiga och Värnlösa (kvinnor och svenskar). Spelar det någon roll var en våldtäktsman är född? Är det bättre att bli våldtagen av en svensk än av någon ”med afrikanskt ursprung”? Och om ”hivman” nu är en fastslagen kategori, betyder det att alla ”hivmän” medvetet har oskyddat sex med kvinnor just för att smitta dem?

Artiklarna som skrivs i ämnet föreslår just att så är fallet. Rasismen och hivfobin som genomsyrar rapporteringen är oansvarig, obehaglig, farlig och ingenting någon seriös journalist eller redaktör borde vilja förknippas med. Så var finns de seriösa skribenterna? De som aldrig skulle ta ordet ”hivman” i sin mun, än mindre sprida till miljontals läsare och göra till ett acceptabelt begrepp. De som förstår att man är inte sin hivsmitta, man bär på den. Att hiv är något som påverkar ens hälsa, men inte definierar ens personlighet. Var finns de skribenter som vägrar att sprida myten att det är ”utlänningar” som bär på viruset (förlåt, glömde nästan bort de homosexuella männen och knarkarna…)? De som menar att en våldtäkt är en våldtäkt är en våldtäkt, och problemet ligger i det världsomfattande patriarkatet och kvinnohatet, inte i någon speciell kultur. Och som inte beskriver kvinnor som viljelösa offer som det är upp till var och en att överlista och förgripa sig på. Vi finns, men tyvärr inte på de stora tidningarna.

Visst finns det andra sätt att skriva nyheter på, utan att skapa ytterligare stigma för redan utsatta grupper. Det går att skriva nyheter som inte sprider skräck och fördomar. Som är lite nyanserade.

Som en motvikt till de reaktionära massmedierna måste organisering naturligtvis också vara en del, faktiskt den viktigaste delen. Framförallt när det gäller frågan om hiv och aids har folkrörelser i Sydafrika kämpat fram ett fantastiskt resultat. Den stora sociala rörelsen Treatment Action Campaign, TAC, med sina rötter bland kvinnor och arbetarklass, har gjort ett fenomenalt arbete i att sprida kunskap och tolerans. I en studie svarade överraskande många sydafrikaner att de kunde tänka sig både att gifta sig och ha sex med någon som lever med hiv. På gatorna i storstäderna vandrar människor runt i TAC:s välkända t-shirts med texten: ”HIV Positive”. Solidariteten och accepterandet som gjort det möjligt att utan rädsla bära den t-shirten kom inte av sig självt, utan genom hårt arbete, som är fortgående. Där har vi alla en förebild att vända oss till, när mediastormen här blåser för ruttna vindar.

Andra bloggar om: HIV, Hivmannen, Media, Sydafrika

Hellre Europa än Afrika!

Det är måndag eftermiddag, och tidningen ska tryckas följande dag. Av någon anledning ligger flera av oss lite efter och sitter fortfarande och filar på våra artiklar.

Vår duktiga skribent Gunvor Karlström skriver på ett av sina expertområden: det franska presidentvalet. Hon pustar och stönar och reser sig titt som tätt från stolen.

– Det är alldeles för mycket! Det finns för mycket material! Folk bara fortsätter skicka artiklar till mig med nya grejer hela tiden, beklagar hon sig dramatiskt.
– Hmpf, svarar jag bara och vänder mig mot datorn igen.
– Det är sant! Jag vet inte hur jag ska få plats med allt, börjar Gunvor igen lite senare.
– Och koncentrera sig på det viktigaste…Suck.

Jag försöker ignorera. Inte ska hon få någon sympati från mig, tänker jag surt. För mycket material – ska det vara ett problem, eller?

För själv sitter jag med ett annat presidentval – Nigerias. Och där finns det också mycket material. Om korruptionen vid röststationerna. Om våldet vid röststationerna. Om de uteblivna valsedlarna. Jag kan rabbla problemen med detta val baklänges i sömnen. Korruption, våld, kaos… Korruption, våld, kaos… Inte mycket att fylla en artikel med.

Jag letar febrilt. Kontaktlinserna torkar nästan fast i ögonen efter alla timmar framför internet. Det jag vill ha är inte så märkvärdigt. En fjärdedel av vad Gunvor hittar om Frankrike skulle räcka. Typ lite om kandidaternas politik. Kanske de har åsikter om utrikeshandeln? Eller, ett hett ämne för stora delar av den afrikanska kontinenten, om Internationella valutafonden och Världsbanken? Är de för privatiseringar? Skatter? Men icke. På flera ställen står att alla de tre ledande kandidaterna är muslimer. Men kan de räknas som höger eller vänster? Inte den blekaste.

Den valda presidenten, Alhaji Umaru Yar’Adua, fick stort utrymme i en lång intervju i nigerianska Daily Trust några dagar innan valet.

Äntligen, tänker jag lättad. Här finns något att bita i! Men smärtan skjuter sig igenom huvudet vid läsandets början.

”Har du någonsin haft en näradöden upplevelse eftersom du är så djup när det gäller många saker?” (Det hade han inte.) ”Spelar du verkligen squash?” (Ja, det gör han.) ”Vad vill du lära nigerianer?” (Tålamod, uthållighet och hårt arbete.)

Presidentvalet skedde alltså i Afrikas folkrikaste nation, världens åttonde största oljeexportör. Men det verkar inte ha någon betydelse för världens press. Inte för BBC, Dagens Nyheter, nigerianska Vanguard, vänstertidningen Green Left Weekly (som inte skrev någonting alls)… Korruption, våld och kaos är viktiga nyheter, politiska program inte. Kanske de resonerar som så att med all den där korruptionen så har politiken och ekonomin ingen betydelse.

Jag skriver långsamt ner en intetsägande mening och raderar den igen. Och blänger bort mot Gunvor som sitter och knattrar mellan högar med artiklar och e-mail hon har fått ta emot. Nästa gång ska jag minsann kräva att få skriva om Europa istället!

Andra bloggar om: Nigeria, Afrika, Internationalen

Klimatförändringar drabbar fattiga värst

FN:s klimatpanel har i dagarna kommit ut med del två av fyra av sin väldiga rapport över världens klimatförändringar. Effekter, anpassning och sårbarhet i världens regioner presenteras i del två.

Den visar att det är den fattiga delen av världen som är sårbarast och som har minst chans att anpassa sig efter klimatets rubbningar.

Detta är FN:s fjärde klimatutvärdering. Sedan den tredje utvärderingen från 2001 har kvalitén på informationen förbättrats, står det i den summering som skrivits framförallt för beslutsfattare runt om i världen. Men, fortsätter författarna, det finns också en klar obalans i informationen och litteraturen över observerade förändringar från olika delar av världen, ”med tydlig brist i utvecklingsländer”. Trots det har klimatrapporten, som har skrivits av över 800 författare och kontrollerats av över 2 500 experter, med stor säkerhet kunnat påvisa att klimatförändringarna kommer att slå hårt mot framförallt Afrika och Asien, mycket för att de kontinenterna saknar tillräckligt med resurser för att vidta åtgärder.

Effekterna av klimatförändringarna är många, även om experterna menar att en del effekter är svåra att urskilja på grund av att länder förändrar sina strukturer och försöker anpassa sina system till vädret. Men rapporten pekar ändå på en hel del effekter av den globala uppvärmningen. I delar av Afrika har den ökade värmen lett till en förkortad skördesäsong, med skadliga effekter för skördarna som ett resultat. Höjda havsnivåer i en kombination med mänsklig utbredning leder till försvinnande kustlinjer, och rapporten säger att det blir svårast för utvecklingsländer att anpassa sig efter en sådan utveckling. Områden som drabbas av torka kommer troligtvis att öka i omfång, samtidigt som kraftig nederbörd mycket troligt kommer att hända allt oftare i andra områden. Genom århundradet kommer vattenreserver i form av glaciärer och snölager att minska, vilket kommer att minska tillgängligheten på vatten i de regioner som får mycket av sitt vatten från bergsområden; över en sjättedel av världens befolkning bor i sådana regioner.

Klimatkänsliga resurser

Effekterna för befolkningen beskrivs i rapportens summering med samma torra men ändå tydliga språk: ”Fattiga grupper kan vara särskilt sårbara, framförallt de som finns koncentrerade i högriskområden. De tenderar att ha en mer begränsad anpassningskapacitet, och är mer beroende av resurser som är känsliga för klimatet, som lokal vatten- och mattillgång.” Miljoner människors hälsa kommer att påverkas, framförallt hos dem som inte har möjlighet till anpassning efter klimatets nycker. En ökning av undernäring, fler dödsfall på grund av värmeböljor, stormar och torka, och en ökning av sjukdomar som leder till diarré är några troliga effekter av klimatförändringarna. En positiv effekt som påpekas är att möjligen kommer färre personer att frysa till döds, men på det hela taget så ”är förväntningen att dessa fördelar kommer att utklassas av de negativa hälsoeffekter som skapas av världsomfattande temperaturhöjningar, särskilt i utvecklingsländer”.

Afrika särskilt sårbart

Nya studier bekräftar att Afrika är en av de mest sårbara kontinenterna. Vattenbristen kommer troligtvis att öka, och rapporten beräknar att mellan 75 och 250 miljoner människor som lever i Afrika kommer att lida brist på vatten år 2020 på grund av klimatförändring-arna. I Asien kan vattenbrist som uppstår av klimatförändringar, en växande befolkning och högre levnadsstandard drabba över en miljard människor vid 2050-talet, säger rapporten.

Även om Europa och Nordamerika också påverkas av ett växlande klimat är det tydligt att en del områden, och en del människor, kommer att drabbas hårdare än andra, och det kan direkt härledas till världens indelning mellan fattiga och rika. ”Det finns en global klassdimension i klimatförändringarna”, skriver Aftonbladets Tommy Svensson. Han påpekar att även klimatpolitiken påverkas av intressemotsättningar. ”Det är den rika industrivärlden som står för de överlägset största utsläppen. Men drabbas hårdast gör människorna i de fattiga delarna av världen.” Trots det läggs mer pengar på klimatskydd i de rika än i de fattiga länderna, menar han.

Bor i oskyddade skjul

Nämnas borde också att de som framförallt drabbas är de fattiga människorna i den fattiga världen. De som bor i oskyddade skjul, som inte har möjlighet att emigrera till mer välbärgade och skyddade områden, de som kommer att kallas klimatflyktingar enligt ett nytt FN-begrepp när deras områden blir obeboeliga.

FN:s klimatrapport har som mål att presentera en objektiv bild av klimatläget, och klimatpanelen beskriver sig själv som ”neutral” i frågan om vilken politik som borde föras. Rapporten är dessutom mycket försiktig i sina uttalanden och bara det som är vetenskapligt obestridligt får en plats. Men det behövs inte mer än vad som framgår av rapport nummer två, bilden är tydlig. Klimatförändringarna påverkar inte alla på samma sätt, och några betalar ett högre pris än andra.

Andra bloggar om: Klimathotet, Växthuseffekten, FN, Afrika